Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. VIII. En gemensam hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Är det så farligt?
– Ja.
– Gott, jag tror er och lovar att tiga.
– Tack. Nu måste jag bort. Säg, kan ni
möta mig i morgon – förlåt, men när det gäller
ens liv – och jag ser i er ett halmstrå – ni
förstår – kan ni? Vill ni?
Flickan såg på honom.
Det låg så mycken verklig ångest i hans blick,
att hon resolut svarade:
– Ja, jag vill möta er i morgon middag klockan
ett vid Brandenburger Thor.
– Tack.
– Och nu skall jag visa er en annan väg till
hallen – ni vill väl gå – jag tyckte ni nämnde
det.
– Ja, gå i all hemlighet och osedd.
Flickan förde honom genom en korridor ut till
hallen och försvann med en nick.
– Jag behöver ej träffa herr Levison, upplyste
Wolfgang den frågande betjänten, det var unga
fröken mitt besök egentligen gällde. Se här, och
han lät ett guldmynt falla i den bugande lakejens
hand, ni behöver ej alls nämna till herr Levison
om mitt besök.
Betjänten smålog.
Wolfgang hade kunnat slå honom för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
