Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. IX. Bundsförvanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har ju kniven på er strupe. Men – en sak – ni
talade om en direkt livsfara – vad menade ni
med det?
– Jag menade närmast, att om Cramer och
Martini finge reda på, att jag anar något om deras
plan, skulle de finna det bekvämast att helt
enkelt låta mig försvinna.
Flickan tänkte sig om.
– Ja, ni har nog rätt, sade hon. Ja, ja. Jag
ser nu, att jag måste hjälpa er. Ni kan fullt lita
på mig, löjtnant Schnitler – ni skall få alla de
underrättelser, jag kan giva er.
– Bundsförvanter alltså, sade Wolfgang.
– Ja, bundsförvanter, svarade flickan och
räckte honom handen.
Automobilen förde de två åter tillbaka från
förstaden till Berlins mera trafikerade gator.
Regnet, som under resan från staden fallit stritt,
hade upphört, och solen lyste från en hög himmel.
– Jag skall låta er höra från mig, så fort något
är att meddela, sade Elli vid avskedet.
– Hoppas att det blir snarast möjligt, svarade
Wolfgang, i det han höll hennes hand längre än
det strängt taget erfordrades.
Flickan rodnade och drog sig tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
