Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett vresigt uttryck kring munnen. Han hade grova
käkar, tjurhals, och det korta rakt uppstående håret
tog sig för hennes förskrämda ögon ut som borstejt
på ett vildsvins rygg. Här var djurisk brutalitet —
en vild och farlig urtidsmänniska. Han var svartmuskig,
och hans kropp var betäckt med en tjock hårväxt, som
plå bröstet och axlarna gjorde honom luden som en
hund. Han hade bredt bröst, tjocka ben, väldiga
men oformliga muskler. De liknade knutar, och han
var senig och knölig, oskön tack vare överdriven
styrka.
»John Ponta, västra Friscovikens atletklubb», sade
utroparen.
Han hälsades med mycket svagare bifallsrop. Det
var tydligt att massan föredrog Joe.
»Gå på och sluka honom, Ponta! Ät upp honom b*
ropade en röst i larmet.
Det mottogs med förargade rop och brummande
läten. Han tyckte ej om det, ty hans vresiga mun
förvreds till en ilsken grimas medan han gick
tillbaka till sitt hörn. Han var för avgjort en
urtids-överleva för att väcka massans beundran. Han var
ett djur som saknade intelligens och själ, en hotelse,
något skräckinjagande, liksom tigern och ormen äro
hotelser och skräckinjagande varelser, och som det
var bättre att ha i bur än i fritt tillstånd.
Han kände att massan ej hade någon sympati
för honom. Han var som ett djur i kretsen av sina
fiender, och han vände sig om och blängde på dem
med ondskefulla blickar. Lille Silverstein, som ropat
Joes namn med förtjusning, ryggade tillbaka för
Pon-tas blick, skrumpnade ihop som i glödande hetta,
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
