Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flykt. Ponta gjorde en paus liksom för att vara
dubbelt säker på sin sak, gjorde sedan en skenstöt
med vänstra armen och drev till våldsamt med den
högra med hela sin styrka. Men Joe dök och
clin-chade och var räddad för ett ögonblick.
Ponta kämpade ursinnigt för att bli fri. Han ville
ge nådestöten till denne fiende som redan var så illa
tilltygad. Men Joe höll sig fast som om det gällt
livet, motade varje ansträngning som den andre gjorde,
och så snart denne lyckats rycka sig lös ur ett tag
eller grepp, hittade han alltid på något nytt sätt att
haka sig fast. »Loss!» kommenderade domaren. Joe
höll fast ännu hårdare. »Befall honom att släppa!
Varför i helvete befaller ni honom inte att släppa?»
flämtade Ponta till domaren. Denne kommenderade
åter loss. Joe vägrade, ty han hade reglementet på
sin sida, det visste han mycket väl. För varje ögonblick
av clinchen kom hans styrka tillbaka, hans hjärna
klarnade, spindelvävarna försvunno från hans ögon.
Omgången hade nyss börjat, och han måste på ett eller
annat sätt ännu hålla ut i de tre minuter som voro
kvar.
Domaren grep dem i axlarna och skilde dem åt
med våld, i det han hastigt stack sig in mellan dem
och sköt dem tillbaka för att riktigt få dem ifrån
varandra. I samma ögonblick Ponta blev fri rusade
han på Joe som då ett vildt djur kastar sig över
sitt byte. Men Joe garderade sig, blockade och
clinchade. Ponta kämpade åter för att bli fri, Joe
höll fast, och domaren skilde dem åt. Ännu en gång
undgick Joe att bli träffad genom att clincha.
Genevieve förstod att han tack vare clincharna ej bli-
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
