Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Sveriges Privata Föret a g ar e
Hantverket har sedan gammalt varit mycket betydelsefullt i Västergötland.
Dess historia liknar alla andra landskaps med stora jordbruksområden. På
de större gårdarna utbildades snickare och smeder, vandrande skräddare och
skomakare drogo från by till by, och i småstugorna spirade handaslöjd av
olika slag. »Västgötaknallarna» voro inte bara gårdfarihandlare av gammal
typ, utan de voro lika ofta skickliga hantverkare, som gärna stannade på
en gård för att där utföra eventuella beställningar. En portativ svarvstol
hörde därför ofta till dessa handelsmäns utrustning.
Mest känd för hantverk, hemslöjd och i senare tid för storindustri är
Sjuhäradsbygden. God tillgång på vattendrag skapade här lättillgängliga
kraftkällor, och ur en från början ringa hemslöjd utvecklades sedan i regel
en rätt avsevärd produktion.
Smidesverksamheten var tidigt av stor betydelse. 1719 anhöllo några
borgare i Borås om rätt att bilda ett järnmanufakturi, framhållande i sin
skrivelse till kommerskollegium, att hemsmide redan länge förekommit i
bygden, varvid tillverkningen huvudsakligen omfattat knivar, saxar, bjällror,
mungigor o. dyl. Tillstånd beviljades och verksamheten sattes i gång, men
redan 1752 inkom en ny ansökan med anhållan om att få flytta företaget
till Kinnarumma socken. Det bleckslagerihemarbete, som alltjämt bedrives
i dessa trakter, får räknas som en direkt fortsättning på denna gamla
företagsamhet.
Träslöjden i Kind och Mark är av ännu äldre datum och omnämnes
redan 1555 av ärkebiskop Olaus Magnus Gothus. Den har numera övergått
till maskinell fabrikation av möbler, laggkärl och korgar m. m. Lika gamla
anor har framställningen av textilier. »Marbolärft» omtalas sålunda redan
på 1500-talet, och linneväv och vadmal angivas såsom skattepersedlar. På
1700-talet ökade hemväveriet i hög grad, speciellt bomullsväveriet, för vilket
lantbrukarhustrun Kristina Andersdotter i Mark var en föregångerska.
Hennes son Sven Eriksson var den förste storindustrielle på detta område,
sysselsättande över 1000 väverskor. Med honom bröt den nya tiden in
över Sjuhäradsbygden och därmed över hela Västergötland. De stora
företagen moderniserades efter kontinentala mönster, och den i stor skala drivna
hemslöjden blev en storindustri av största betydelse för hela vårt land.
Mycket vore att tillägga om hantverkets, handelns och industriens
utveckling i Västergötland, men vi hänvisa till de särskilda artiklar om de
olika städerna och om dessa näringsgrenar i allmänhet, där andra författare
lämna mera ingående redogörelser, samt till de speciella beskrivningarna över
olika företag inom landskapet, enär det skulle föra alltför långt att här
närmare ingå därpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
