Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hantverk och skråväsen
17
tvånget, lät föreskriva, att lärling måste härstamma från goda föräldrar och
att hans födelseort måste vara känd.
Ur skräddarnas och överskärarnas skråordning från år 1501 kan — för att
taga ett exempel — anföras, att en mästare, som ville antaga en lärling, först
måste erhålla tillstånd därtill av ämbetets ålderman och två av dess
medlemmar. Vidare måste han betala en tunna öl till ämbetet, men den fick
drängen senare tjäna av. Vanligen skulle mästaren, innan ynglingen blev
definitivt antagen, ha honom på prov någon tid, och först därefter skrevs han
in inför ämbetsbröderna. För att få inskrivas borde han ha uppnått fjorton
års ålder. Lärotiden varade normalt 3-—5 år. Ibland kunde den vara kortare;
det hände t. o. m. inom vissa ämbeten, att någon lärling skrevs både in och ut
på en och samma dag, men det gällde då vanligen mästarsöner, som ansågos
redan tidigare ha tillägnat sig tillräckliga kunskaper i yrket. Någon gång
kunde lärotiden räcka över tiotalet år. Det är för övrigt rätt naturligt, att
mästarna ville behålla sina lärjungar så länge som möjligt, då de ju, sedan
de väl blivit upplärda, utgjorde en synnerligen billig arbetskraft. Deras »lön»,
frånsett undervisningen, bestod nämligen i kost, kläder och logi. Mot kontant
vedergällning kunde dock en och annan lärling utskrivas före den bestämda
tiden.
Lärpojken bodde hos mästaren och tillhörde under lärotiden dennes
hushåll. Han var skyldig att visa mästaren, hans familj och gesäller lydnad.
Förseelser straffades med aga, som ibland säkerligen blev alltför hårdhänt. Härpå
tyder en förordning, att varken mästare eller gesäller fingo »uti dryckenskap
eller eljest av blotta ondska slå och oskäligen hantera någon läropojke».
Under lärotiden fick gossen icke bara arbeta i verkstaden och lära sig yrket,
utan han måste också hjälpa till med diverse andra göromål i mästarens
hushåll. I detta avseende fanns en särskild bestämmelse, att han skulle »löpa
mästarens ärender». I 1720 års förordning stadgades, att föräldrar eller
målsmän hade rätt att med mästaren överenskomma om att lärlingen skulle
sysselsättas endast med sådant, som hörde till yrket, men mästaren behövde
då icke bekosta mat, kläder och husrum.
Mästaren hade ansvaret för lärlingens uppfostran under dennes läroår.
Det låg naturligtvis i hans intresse att göra den unge till en dugande och
hederlig medborgare och god yrkesman. Utan tvivel fanns det både goda och
dåliga mästare, men de senare ha kommit att mest omtalas. Till en del var
det väl den hårda disciplinen, icke minst den aga som utövades av gesällerna,
som gjorde att åtskilliga av de inskrivna lärlingarna aldrig erhöllo gesällbrev.
En del rymde helt enkelt sin väg, andra visade sig odugliga eller avskedades
på grund av någon förseelse. Om ett unikt fall berättas i Svenska
Bryggar-föreningens jubileumsskrift (år 1935); det heter nämligen, att lärlingen Lars
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
