Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hantverk och skråväsen
25
en adelsman skäligen och själv behövde». Denna bestämmelse kom att få till
följd, att åtskilliga hantverkare både i staden och på landsbygden ställde
sig under adelsmännens beskydd, ehuru de i hemlighet arbetade även för
andras räkning. Så mycket mera lockande tedde sig denna utväg, som adelns
tjänare voro fritagna från skatter och utskrivning till krigstjänst. Gustav
Adolf förbjöd dock mästare och lärlingar att träda i tjänst hos adeln;
däremot var detta gesällerna tillåtet. I ämbetena skulle vissa personer utses
med uppgift att uppspåra bönhasar och likställda. Stadens hantverkare
till-lätos arbeta åt allmogen, men kringvandrande hantverkare hade att hålla
sig minst fyra mil ifrån städerna.
Axel Oxenstjerna, en klarsynt man även i detta avseende, ivrade för ett
friare näringsliv och inskränkningar i skråens rättigheter, något som han
ansåg skulle gynna de svenska städernas tillväxt och utveckling, ty, skriver
han, städernas tillväxt berodde av »folkets myckenhet och concours (d. v. s.
tävlan) och ej därav, att en eller två eller tre hava näring allena och sätta
. köpet, som dem själva lyster». Någon reform i avsedd riktning lyckades han
dock icke genomdriva. Tvärtom vidtogos ytterligare åtgärder till förmån för
stadshantverket. Ett exempel härpå berättas i »Om hantverksskrån,
näringsfrihet och arbetets organisation» (år 1846) av J. Lundell. På norra Öland
Stockholmsgesäller på 1870-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
