Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Sveriges Privata Föret a g ar e
tapetseraryrket får man först med de olika på renässansen följande
stilepokerna. Yrket var då förenat med sadelmakeriet, en följd av att man
i huvudsak använde sig av liknande material, läder och skinn. Först i
Italien, sedan i Frankrike och andra länder fick man med renässansen de
första flyttbara sitt- och liggmöblerna. Dessa voro endast stoppade med
en ganska tunn stoppning i sitsen och ryggen. I regel voro de klädda med
skinn och smyckade med rader av möbelspik. Förre ordf. i
Tapetsermestre-nes Landsforening i Norge, herr Seth Rusth, Oslo, gav i ett radioföredrag
i oktober 1936 en översikt av tapetseraryrkets utveckling. Vi skola återgiva
några delar av detta intressanta föredrag.
Under den följande stilepoken, barocken, säger herr Rusth, blevo stolarna
mera pompösa med rikare sniderier och bekvämare. Stoppningen blev mera
fyllig, och som överdrag använde man sammet, gobeliner och gyllenläder.
Under kejsar Filips regering fingo vi den s. k. regencerstilen, vars
stoppning blev mera ändamålsenlig för att under Ludvig XIV nå upp till
rokokostilens mera förfinade elegans. Stolens konstruktion blir mera
ändamålsenlig och stoppningen konstförfaren. De nya fönsterrutorna, som lät ljuset
flamma i de förut så mörka rummen, krävde avdämpning av gardiner och
draperier.
Från samhällets högre kretsar trängde seden att använda stoppade
möbler och dekorationer ner bland borgerskapet. Man nöjde sig inte med
att vid festliga tillfällen täcka väggar och bord med mattor och bänkarna
med skinn och dynor. Krav på komfort och hygien gjorde sig alltmer
gällande. Tapetserarnas och dekoratörernas tid hade kommit.
I detta sammanhang skola vi kanske beröra ursprunget för själva ordet
tapetserare. Det kommer av det franska ordet tapis, som betyder matta.
Det har emellertid i våra dagar alltmera övergått till att beteckna arbetets
art, beklädning. Herr Rusth framhåller även, att tapetseraryrket tidigare
var ett med sadelmakeriet, och dess utövare behärskade i regel båda yrkena.
I Norden, där förhållandena varit små, drevs båda yrkena av samma
yrkesmän tills för ett par mansåldrar sedan, då separationen började. Äldre nu
levande mästare veta emellertid att förtälja, att yrkesmännen ännu i slutet
av 1800-talet allmänt behärskade båda yrkena. Detta var en nödvändighet
för t. ex. de vandrande gesällerna, som endast kunde få anställning genom
sin allomfattande praktik. Som en kuriositet kan nämnas, att en av de
högre befattningshavarna inom borgargardet i Stockholm i mitten av förra
århundradet var sadelmakare och tapetserare. I Frankrike och England
skedde separationen snabbare än i Ultima Thule. Redan i Ludvig XIV:s
Frankrike torde man ha haft användning för specialutbildat folk inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
