Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Sveriges Privata Föret a g ar e
talet började en fabriksmässig framställning av möbelresårer i därför
konstruerade maskiner.
Själva tekniken vid stoppningsarbetet var till en början helt annorlunda
än den vi använder i våra dagar. Fasongklädsel och bumullslärft kände
man inte till. Kanterna fylldes upp som en vulster och stoppningen lades
lös under höljet. Efterhand lärde man sig använda en tunn linneklädsel,
som skars till efter sitsens form och spikades på sargen och fylldes efteråt.
Snart lärde man sig också att sy av kanterna. Till stoppningen använde man
hö och halm, tagel, ull och dun. Man lärde sig så småningom att använda
nöthår och under fcrra århundradet fick man alfa och det spunna taglet.
I slutet av det iy:de århundradet infördes från Orienten soffan, av det
arabiska ordet sufja, som betyder läger. Först hade soffan ingen rygg,
men redan i början på det i8:de århundradet finna vi den i samma
grundform, som ännu tillverkas. Tidigare hade man liggbänkar eller »latbänkar»,
som stamma från bänken, och kanapéer, som stamma från sängen, men dessa
arbeten voro först och främst snickeriarbeten, som tapetserarna ej satte sin
prägel på. Soffan var i början mycket lång, i regel med sittplatser för sex
personer. I Frankrike följde den med stilutvecklingen och fick form efter
olika stilepoker.
Det var i det stora hela Frankrike, som från Ludvig XIV var det ledande
i mcbelstilens historia. Franska möbler blevo förebilder för det övriga
Europa. Endast England intar en särställning och skapade nya möbelstilar,
liksom England även blev det ledande, när det gäller överstoppade möbler,
som tapetseraren får sätta sin prägel på. I England får man också för
första gången höra något om tapetserarnas betydelse för möbelproduktionen.
Det är hantverkaren och arkitekten G. A. Hepplewhibes, som utgav en
vägledning för snickare och tapetserare. Verket utkom förresten först två år
efter dennes död, år 1786.
De stoppade möblerna, som till en början voro en utpräglad lyx, ha
efterhand trängt ner i alla samhällets läger av befolkningen, och i dag betraktas
en bekväm vilstol som en nödvändighet i varje hem, liksom en säng med
en god madrass hör till de kulturbehov, man ej kan undvara. Under de
sista årtiondena har tapetseraryrket, särskilt i de större städerna, börjat
en delningsprocess. Ur det rena tapetseraryrket har utkristalliserats
dekoratörer. Hemmets dekoration har stor betydelse. Det ingår numera också i
allmänhet i lärlingens utbildningsplan att lära dekoration. En föregångsman
på detta område, chefdekoratör Axel L. Andersson, Stockholm, (avliden 1940)
har lagt grunden till yrkesundervisningen på detta område och på grundval av
svenska förhållanden skapat en grund för den fortsatta undervisningen.
Hans verk skall kompletteras och utgivas i bokform.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
