Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur skons och sko makeriets historia
77
varje lördagsmorgon till marknaden i Örebro, där han alltid lyckades att
sälja dem. Framgångsrika företag locka alltid till efterföljd och det dröjde
ej länge förrän andra skomakare i trakten började göra likadant och inom
några år vann partiskomakeriet allt större utbredning.
Obeställda skor hade också tidigare förfärdigats, men åtskilliga
omständigheter gjorde att kumlaskorna vunno en vidsträckt marknad i Sverige.
En av de tyngst vägande var metoden att pligga skorna. Denna metod, som
omkring 1846 infördes från Tyskland, gjorde det mycket lättare att bottna
skodon. Närkesskomakeriet kunde därför bedrivas som hemslöjd av
bönderna och deras drängar på den tid, då de ej arbetade i jordbruket. Att
börja med gjordes enkla becksömskor, men snart utökades tillverkningen
med nya skotyper, som uppträdde, så till exempel krökstövlar, tung- eller
storstövlar och kängor. Under 1870- och 1880-talen hade partiskomakeriet
i Närke sin glansperiod. Dessa skodon såldes på marknader, i skobodar och
hos diversehandlare. De brukades av bönder och skogsarbetare, av arbetare
och småborgare och voro kända över hela Sveriges land. På 1890-talet
började skofabrikerna att på allvar uppenbara sig i marknaden och en krasch
gjorde slut på partiskomakeriet, som betytt så mycket för Närkes
ekonomiska liv.
Även i andra trakter av Sverige gjordes från 1870-talet lagerskor, som
såldes i parti till städer och samhällen eller i minut i tillverkarens butik.
När partiskomakeriet i Närke tog slut, så efterträddes det av skofabriker
och arbetarstammen övergick från det hantverksmässiga skomakeriet till den
mekaniserade skotillverkningen i fabrikerna. Detta var en stor fördel för
skofabrikationen och medförde att rubbningarna i övergång från hantverk
till industri inte blev så kännbara.
Förutsättningen för skoindustrins uppkomst låg i uppfinningen av
skomaskinerna, d. v. s. maskiner att sy eller på annat sätt hopfoga, jämna och
putsa till skons olika delar. Uppfinningen av symaskinen spelade därvid en
stor roll. Under 1800-talets första del gjordes många försök att konstruera
symaskiner, bland andra av wienaren Modersperger år 1814 och
fransmannen Thimmonier år 1829. Det var emellertid en amerikansk mekaniker
Elias Howe, som 1845 uppfann en symaskin, vilken visade sig
utvecklings-duglig och som efter många förbättringar så småningom omkonstruerades
till de många symaskinstyper, som nu brukas och finnas i handeln. Howes
symaskin apterades 1852 av en skomakare Brooks Nichols till
nåtlings-maskin, på vilken man sydde överdelen av skorna. Skonåtlingar, som utförts
på en dylik maskin kritiserades 1859 i tidningen »Upsala» av
skomakar-mästare S. A. Hägg i Upsala. Nåtlingarna hade importerats och Hägg skrev
om dem: »Så är insändaren med afseende å maskinverksamheten så väl vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
