Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Sveriges Privata Föret a g ar e
både för traktens befolkning och för hela landets näringsliv. Icke minst har
den haft sin betydelse i rollen av kapitalbildare. Somliga förläggare nådde
ett visst välstånd, för att icke säga förmögenhet, och detta välstånd var
oumbärligt, då den moderna fabriksindustrien skapades. Lika betydelsefull
var den industriella uppfostran, som befolkningen fått genom en lång och
traditionsrik hemslöjdsverksamhet. Utan dessa båda förutsättningar hade
den nutida storindustrien icke varit möjlig.
Den främste av dessa företagare var den svenska textilindustriens
grundare, Sven Eriksson (1801—1866) på Rydboholm, som vid mitten av
1840-talet hade tusen väverskor i sin tjänst. Hans levnadsöde finns återgivet i
ett intressant arbete om gamla västgötaförhållanden (Johannes Sundblad,
Gammaldags seder och bruk, 1888). Denne författare har en hel del att
berätta om andra framstående förläggare. Det var alltid driftiga karlar,
ofta ytterst inflytelserikt folk med något av det vräkiga och kaxiga, som
brukar känneteckna den mycket framgångsrike. Mot sina arbetare och
arbeterskor var de, enligt Sundblad, ofta hårda och hänsynslösa, men deras
insats är under alla förhållanden bestående.
I mitten av 1800-talet började väverifabriker växa upp. Borås fick t. ex.
sin första bomullsfabrik år 1857. Med denna fabriksindustri kämpade
hemvävnadsarbetet en ojämn kamp, som endast kunde utfalla på ett sätt: med
fabrikernas seger. Men även under dessa nya produktionsförhållanden har
det traditionella hemarbetet i icke ringa utsträckning bibehållits. Hemarbetet
lever i den nu industrialiserade Sjuhäradsbygden kvar som en oumbärlig
inkomstkälla för småbrukaren och hans familj.
Denna slöjdproduktion, som i Sjuhäradsbygden var utan motstycke i vårt
land, var så stor, att hemmabygden inte räckte till som avsättningsort. De
som skötte om distributionen och försäljningen var gårdfarihandlarna,
västgötaknallarna, utelöparna. Knallarna bildar ju ett färgrikt inslag i svenskt
folkliv, och deras samhällsekonomiska betydelse går inte att resonera bort.
Lika originella som de själva var, lika växlingsrik är deras historia.
Ursprunget till deras verksamhet kan, som förut påpekats, dateras till
1300-talet, men framför allt under 1400- och 1500-talen kom sjuhäringarna
i starkt beroende av sin hemindustri och handel. Verklig rikshandel kan
man tala om från 1600-talet. På 1790-talet kom ett väldigt uppsving i vår
bondehandel, så att man då beräknade antalet gårdfarihandlare på
landsbygden till 2000, men i sitt allra högsta flor stod denna handel på
1820-och 1830-talen. Sedan inträffade de på tal om hemslöjden berörda
händelserna, som kraftigt reducerade betydelsen av både hemindustri och
allmogehandel. Omkring 1850 fanns det bara 1400 knallar och två decennier senare
var antalet inte högre än 600—700 i landet. Denna siffra blir än förklar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
