Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Sveriges Pr i v at a Föret a gare
marknadsorter i tur och ordning. Då marknaderna var över, upplöstes
sällskapen, och varje knalle fick ett eget distrikt, som han hade att besöka
genom påhälsning i stuga efter stuga. Samma knalle hade ofta sitt område
år efter år, varför hans besök i gårdarna blev något av tradition, någonting
som hörde till årstiden.
Då skålknallen gick till fots, bar han fässingen, d. v. s. en dubbelpåse
som innehöll hans varor, över axeln. Så här beskrivs en knalle hos
Sundblad: »Hvem var den lutande gestalten, som med säcken på ryggen, käppen
i handen och en stor ståltrådsring dinglande på bröstet, sträfvade uppför
branten i solbaddet? — Han var ibland ung, ibland gammal, men det var
samma typiska figur med den sida, långskurna rocken, med sin ståndkrage
och sina hyskor och hakar i stället för knappar och knapphål. Kortbyxor,
strumpor och skor fullbordade drägten. I ur och skur, vinter och sommar,
från Norrland till Skåne, år ut och år in såg man honom ströfva genom
bygderna».
Vad han sålde var framför allt hemslöjdsalster, »Linne och ylle väf,
Smijdhe och Träkärel», som det stod i Boråsprivilegierna, men inte sällan
innehöll hans lager också förbjudna ting, som smugglats in i landet. Särskilt
lär många knallar ha idkat otillåten handel med vissa läkemedel och diverse
onödigt kram, som ofta med rätta ansågs som lyxvaror. Knallarna satt
ibland varornas namn på rim, diktade och sjöng visor om dem och förlustade
dymedelst sig själva och sina kunder. Då en knalle kom in i en stuga,
kunde han börja sin handelsöverläggning så poetiskt som med denna strof:
Se god dag, kära mor, skall hon handla i dag?
Bästa priset, det vet hon jag ger.
Jag har sjalar och band, silkedukar därtill,
allra skönaste, som hon kan se.
Långt före tidningarnas jäktade skede var de långväga handelsmännen
givetvis välkomna i stugorna även i sin egenskap av nyhetsförmedlare.
Men i övrigt var deras ankomst en efterlängtad omväxling i den annars
enahanda vardagen. Knallen var underhållande och umgängsam, men han
var »ej sällan en psykologisk gåta», skriver Sundblad. »I hans sinne möttes
slughet och enfald, godhet och hårdhet på ett förunderligt sätt. Af hans
själsförmögenheter var minnet utvecklat till en grad, som gränsade till det
otroliga. — Hemligheten af knallens framgång låg ofta i hans
människokännedom: han »kunne ta sett folk»: vara glad bland de glada och sorgsen
bland de sorgsne; smickret var i hans hand ett ofta användt skiljemynt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
