Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skövde.
Namnet Skövdes uppkomst och betydelse äro okända. Ursprungligen
skrevs ordet Sködvi eller Sködve, och den sista stavelsen vi antyder, att det
här funnits en kultplats under den hedniska tiden. Av allt att döma har
en gammal samfärdsled gått fram här vid Billingen och troligen korsats
av en annan väg, som gått fram genom den sänka, vilken delar Billingen
i en sydlig och en nordlig del. Vid sådana vägkorsningar uppstodo ofta
handelsplatser, och om dessa fingo en mera permanent karaktär, så förlades
även religiösa ceremonier dit.
Utvecklingen till ett befolkningscentrum har gått mycket långsamt. Från
början har någon enstaka handelsman eller hantverkare slagit sig ned här
och drivit sitt yrke, samtidigt som han odlat upp jord och skaffat sig boskap.
Andra hava följt exemplet, varigenom en första bybildning skett, där sedan
allt flera hantverkare slogo sig ned, eftersom platsen, som ovan sagts, även
var en handelsort med livlig genomgångstrafik.
Sin första berömmelse fick Skövde såsom vallfartsort under medeltiden.
Enligt en legend levde här en kvinna vid namn Helena. Hennes make avled
efter en kort tid, och Helena ägnade sig då åt tidens kyrkliga fromhetsliv.
När hennes måg dräptes av sina tjänare, misstänktes hon för att vara den
skyldiga, och detta föranledde henne att göra en vallfärd till det heliga landet.
När hon sedan återkom till Skövde, blev hon mördad. Begravningen skedde
i den kyrka, som hon själv låtit bygga, och biskop Stefan från Alvastra
skrinlade själv hennes kropp i det gravvalv, som hon under sin levnad låtit
inreda i kyrkan.
Helena blev sedan kanoniserad såsom helgon, och hon dyrkades över hela
vårt land, men främst i Västergötland. »Aelinaermaessa» omnämnes första
gången 1281 i biskop Brynolf Algotsons stadga, och denna mässa hölls sedan
årligen den 31 juli utom i Skara stift, där Elinsmässan firades dagen före.
Det har inte varit möjligt att verifiera denna legend annat än i biskop
Brynolfs stadga och i det faktum, att den speciella mässa, som lästes på
högtidsdagen, författats av samme biskop. Kyrkan härstammar från
1100-talet, och blev på kort tid en rik helgedom tack vare alla de vallfärdande,
som sökte sig hit för att bringa helgonet sin hyllning. Den källa, som även
knutits till denna kult, har tidigare med all säkerhet varit en hednisk
offerkälla. År 1904 fick man ett nytt belägg för platsens hedniska ursprung och
första blomstringstid såsom viktig handelsknut och kultställe. Då gjordes
nämligen i denna trakt det största bevarade guldfynd från forntiden i vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
