- Project Runeberg -  Sveriges Privata Företagare / 11. Västergötland /
659

(1939-1943) [MARC] With: Gösta Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

659

Den omvälvningens tid, som nu gjorde sig gällande för yrket, kom av
många orsaker att bli knuten särskilt till Djurgården, som lämpade sig
speciellt för de nya lokalerna. Djurgården var då mera än nu hela
Stockholms förlustelseställe, och vad var naturligare, än att näringens utövare
sökte sig dit.

När den första koppen kaffe tömdes i Stockholm torde numera vara
omöjligt att uppgiva, men säkert var det ej förrän under de första åren av
1700-talet. 1728 finnas emellertid redan 15 stycken kaffehus i staden. Vi ha
nämnt, att de nya lokaler schweizerbagarne öppnade ej få förväxlas med
dessa kaffehus. Men de ha dock ett visst samband. Kaffehusen hade tjänat
ut sin tid och kombination konditori och servering motsvarade bättre tidens
lösen.

Den äldste kände konditorn på Djurgården var den i Fredmans Sånger
nämnde Halling, som erhöll tillståndsbrev år 1736. 1828 anlades längst bort
Carlmarks konditori. Detta övergick senare i sockerbagare Hagströms ägo
och såldes av honom 1857 till konditor Sundberg, som omändrade stället till
Bellmansro. På slätten nedanför Ludvigsro låg Pohlsro. Konditor Pohl,
som höll till vid Arsenalsgatan, mitt emot operahuset, vilken lägenhet senare
innehades av mamsell Thunberg, hade på Djurgården öppnat ett litet
konditori i en obetydlig byggnad, men på hösten 1829 erhöll han besittningsrätt
till en plats på andra sidan slätten, nedanför Hasselbacken, och den platsen
utvidgades i början av 1830-talet samt bebyggdes med efter dåvarande
förhållanden ganska stor kostnad. Detta konditori var under många år det
mest besökta på Djurgården. Anläggningen förändrades efter många
skiftande öden till det av alla stockholmare välkända Alhambra, som nedbrann
till grunden våren 1923, men sedan i blygsammare form ånyo uppstod för
sitt ursprungliga ändamål — konditoriets. Konditor August Davidsson
anlade i mediet av 1830-talet det s. k. Davidsberg och öppnade där ett
schweizeri, på skämt kallat »Fyllan». Detta övertogs senare av konditor
Bähr, men försvann sedermera från skådeplatsen. Längre bort på slätten hade
anlagts ett annat konditori, Vauxhallen, som omkring 1836 övertogs av
konditor Watzau och senare innehades av konditorerna Grischotti och Winter.
Den sistnämnde omändrade stället och kallade det Novilla. I hörnet av
Västerlånggatan och Skräddaregatan hade på 1840-talet konditor Eckert sin bod.
Denne övertog 1850 Novilla och innehade det i 25 år, varefter det övergick
till konditor Schéele. Efter hans tid blev Novillas utveckling en annan, än
den som har med konditoryrket att skaffa. Glanspunkten i Djurgårdens
konditorihistoria intar emellertid Hasselbacken. Stället som då hette Lud-..
vigsro inköptes 1852 av konditor Wilhelm Davidsson. Davidsson hade sedan
ett årtionde förut haft ett litet schweizeri vid ingången till Frisens park.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:40:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/spf/vg/0659.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free