- Project Runeberg -  Sveriges Privata Företagare / 11. Västergötland /
661

(1939-1943) [MARC] With: Gösta Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

661

vid Brunkebergstorg. Olsson efterträddes vid Malmtorgsgatan av Paalzow,
vilken sedermera flyttade till Göteborg.

De gamla sockerbagarbodarna förvandlades allt mer till konditorier och
schweizerier. H. R. Berns satte på 1840-talet jämte Eckert (nämnd vid
omtalandet av Novilla) upp ett schweizeri vid Västerlånggatan, men
öppnade några år därefter ett eget stort kafé i Kastenhofhuset och stannade
där till 1854, då han började med ett nytt kafé i den då ännu icke
fullbordade Berzelii park, där källaren Berzelius sedan låg, och stannade där tills
Berns salong blev färdig. Detta företags utveckling blev under 1870- och
1880-talet synnerligen storartad och sommaren 1923 firade det sitt
60-års-jubileum. »Berns salonger» blevo revolutionerande, med dem infördes
nämligen musikkaféerna.

Därmed äro vi fullständigt inne i det nya Stockholm med dess storartade
kaféer. De sista hit inflyttade schweizarne måste också följa med sin tid
och sätta upp präktiga kaféer. Men därefter var det slut med
konditorinvandringen från Schweiz.

Sockerbagaren var en yrkesidkare, som tillverkade konfekt, karameller,
sylter, safter, glasser, krokaner och bakelser (dessa senare dock utan jäst
och smör) m. m. samt höll dessa varor till salu eller mottog beställningar
å dem i en vanlig liten bod, varest ingen servering ägde rum.

Konditorn var samma slags yrkesidkare som sockerbagaren, men med
större, prydligare lokal, varest dessutom serverades kaffe, choklad, te,
glasser, lemonad, o. s. v.

Schweizaren var nästan samma idkare som konditorn med undantag av
konfekttillverkningen. Däremot var hans bakverk utsträckt till jästvaror,
kött-, hummer- och fiskpastejer och serveringen var utökad med en mängd
läskande, kalla eller varma, även spirituösa drycker m. m. I en senare tid
infördes även servering av smörgåsar, öl och brännvin.

Under en följd av år voro schweizerierna ytterst populära, men deras
blomstringstid blev icke så långvarig. Härtill bidrog i hög grad de s. k.
»hundfröjderna» i flera av dessa lokaler. Det gick så långt att dessa fröjder
slutligen förbjödos av överståthållarämbetet. De ursprungliga schweizerierna
hade emellertid då spelat ut sin roll och efterträddes av de moderna
musikkaféerna, vilka grundades av mera framstående konditorer, såsom Valhalla
av A. Schéele, Strömparterren av Lagergren och Mosebacke av Kahn.

Den nya aera, som efter schweizerbagarinvasionens upphörande blev de
svenska konditorernas, inleddes av konditor Carl J. Grafström.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:40:49 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/spf/vg/0661.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free