Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA KVINNAN
han blev tankspridd och lät meningen glida ut. Om
de nu vill dansa i detta sammanhang...?
Så samlade han sig på nytt: — tro inte, sade han i
litet hastigare tempo och betraktade Joan med ett litet
vinnande leende, att kvinnorna eller pacifisterna är
ur spelet för att vi börjar krig. Ni måste alla hjälpas
åt att resa en oemotståndlig moralisk vilja i landet, så
att segern blir begagnad med större ädelmod och
rättvisa, än någonsin en segrare visat sen världens
begynnelse.
Han sade detta med en plötslig glimt av fanatism.
Det flammade till i hans grå ögon och för ett
ögonblick vek den självbelåtna minen.
— Vi ska föra krig som gentlemän och sluta fred
som gentlemän, inte sant. Dear, sade han nu åter
leende och gav flickan, som otåligt avvaktade
samtalets slut, en klapp på axeln. — Jo, darling, sade
flickan, men vi är några här, som undrar så mycket
om...
Joan blev ensam ett ögonblick, hon satt där under
allt folkets blickar och undrade varför hon inte var
glad utan i stället obeskrivligt sorgsen, fast
presidenten täckts förklara problemet för henne. Hade han då
inte rätt, att just så skulle våldet mötas, med hårdhet
och ädelmod? Skulle det inte bli en underbar dag,
då U. S. skulle förkrossa sin fiende med rättvisa, så
att han sänkte sitt huvud i olidlig blygsel och bad om
en liten smula orättvisa att skyla sitt elände med?
Borde det inte vara härligt att drömma om den dag,
då världens alla fanor sänktes hyllande inför denna
självövervinnelsens bragd, då världen högt erkände
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
