- Project Runeberg -  Spinnerskan /
73

(1948) [MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ann Mari och Marianne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANN MARI OCH MARIANNE

börjarskyggheten och vunno den fingerfärdighet de
behövde för yrket. De hade ögonen med sig, för att se
hur äldre kamrater gjorde, öronen öppna för goda råd.
Tack vare sin ungdomliga och kvinnliga smidighet
formade de sig snabbt efter sina levnadsförhållanden. De
ansågo själva att de passade bra i sitt nya liv. Och
inga andra reflekterade allvarligt över dem.

Mitt bland arbets-, nöjes- och matlagskamrater voro
dessa två små landsortsflickor lämnade vind för våg
i huvudstaden. Den skrämde dem ej. De behandlade
den snart som infödingar, med samma säkerhet. I
början var deras liv litet oroligt, de flyttade ofta från
pensionat till eget rum och tvärtom, innan de
utfun-derat det under givna förhållanden bästa och billigaste
levnadssättet. Dessa givna förhållanden voro allt annat
än ändamålsenliga och inbjudande. Staden hade icke
plats, icke anordningar för sina massor av ensamma,
arbetande kvinnor, egentligen lika litet för män.
Officiellt existerade ingenting annat än familjer, och
bostäder för familjer, staden var åtminstone femtio år
efter tiden. Ann Mari och Marianne förstodo icke hur
orätt staden gjorde mot dem. De sökte heller icke
förmå den att ordna bättre för dem, att ta litet bättre
tillvara deras hälsa och krafter. Om de hörde talas om
kamrater, som hade strävanden i denna riktning, föll
det dem icke in, att det angick dem, och att de borde
stödja dem. Nej, de anpassade sig.

De hade liksom inte själva något ansvar för sina
liv. Ansvaret hade övergått direkt från föräldrarna
till arbetsgivaren, men det hade han ingen tanke på.
Han bestämde noga över deras arbetstid, men i ett

73

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 10 23:08:49 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/spinner/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free