Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ann Mari och Marianne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANN MARI OCH MARIANNE
hopa nesa och hån över den kvinna som haft cn fri
förbindelse med hennes man före hans äktenskap. Hon
har glömt att kassabristen var lika stor som hela
hennes sparkapital, och hon har glömt att hennes
syskonbarn av grannlagenhet vägrade att ta emot hennes
presenter. Hon bara sörjer över att ha misslyckats med
fall efter fall, förspillt alla möjligheter.
En dag sörjer hon heller inte längre över det så
mycket. Hon trivs på sitt vilohem, där får hon ha en
katt och ett blomfönster och kan varje dag gå till dukat
bord tre gånger.
När Marianne kommer och hälsar på heter det
regelbundet:
— Kära du, så trevligt du har det.
— Kära du, att din man har blivit konsul!
Men att prata faller sig svårt. Marianne bryr sig
inte så mycket om att inspektera hemmet, och Ann
Mari tittar endast flyktigt på fotografierna av
Mariannes barn. Båda kunde de för varandra berätta ganska
märkliga ting ur ett långt liv, men de komma sig inte
för. Ty de känna att ingen av dem har lust att höra
på den andra. Ann Mari trivs bättre med Mariannes
portvakt som också har de sorgligaste
stockholmsminnen.
Marianne är nu en rik äldre fru, en oberoende
person i allas ögon. Men ingen kan vara mera beroende
än hon. Maken som ingått som en nödvändig
beståndsdel i hennes liv med sin gallsten och pension åt den
forna väninnan han dör och där sitter hon ensam med
ett stort hus. Om hon därtill förlorade något av
barnen eller av egendomen, skulle det vara detsamma som
»3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
