Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den odödliga gärningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ODÖDLIGA GÄRNINGEN
att hon sörjde över detta så att hon höll på att bli
förgången.
— Varför det? Var hon så kär i prästen? Hon hade
ju dig.
— Ja, hon älskade verkligen min far och med skäl
kan jag säga dig. Hon leddes väl efter honom där hon
satt bland främmande folk, så långt hemifrån som hon
aldrig varit förr, i ett annat kontrakt. Men som det
inte gick an att låtsas om att man längtar efter sin
man så förebar hon för honom att det var skamlöst
att sitta ensam med ett barn som en vanärad kvinna.
När hon sagt det ett par gånger till stackars far, trodde
hon det själv. Mor blygdes mycket sedan över sitt
uppförande den tiden och hon sa, att om inte prostinnan
Hagander varit så ...
— Aha, farmor!
— Vänta litet. En kväll kom far på besök och sa
att han sagt prostinnan att han inte kom igen förrän
nästa dags middag. Men det ville mor inte höra talas
om. Skulle hela socknen kunna hålla reda på, när
prästen stannade över natt hos sin hustru? Så drev hon
ut honom att gå till prästgården i regn och mörker, och
grät sedan hela natten. Sen dröjde det många dagar,
och hon hörde inte av honom. Hon var i dödlig oro,
att han vänt sitt hjärta från henne, och jag höll på att
stryka med oskyldigt, ty hon hade inte mat att ge mig.
Slutligen skrev hon ett brev till honom, stack in i ena
hörnet en fjäder till tecken att det var brådskande,
samt fann en barnunge att gå ner med det. Men ungen
kom igen utan svar, och det blev afton, och han hördes
inte av.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
