Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fikonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIKONEN
då hon friskat upp dem. Dessutom hade hon
säkerligen vetat sig handla i enlighet med chefens allmänna
direktiv.
Doktorn satt där och tänkte ut försvar för
missdå-derskan, som vore han hennes advokat i stället för
åklagare. Själv hade hon naturligtvis inte bildning och
tanketräning nog att svara. Att hon hade mod, det
såg han. Vilka härliga nerver, inte den svagaste
darr-ning. Men varför lät hon Graffman hålla på utan
avbrott?
Han passade på en gång, då Graffman hämtade
andan.
— Har inte fröken något att svara? frågade han.
Hon såg förvånad upp och mötte doktorns ögon. Ett
svagt löje lyste upp hennes i Merkurii tjänst hårdnade
ansikte. Doktorn konstaterade med förvåning och
förtjusning, att hon hade roligt åt Graffmans skinande
blanka sköld och ofläckade heder.
Hon å sin sida förstod ögonblickligen att hon och
icke Graffman hade doktorns sympatier. Hur var det
möjligt? Hon var i alla fall tacksam, att hon tvättat
håret.
Jo, det kunde doktorn vara viss på att hon haft
mycket att svara, om hon velat. Hon visste bättre än
någon annan, att Graffmans specerihandlarsköld hade
sina fläckar. Det var han, som lärt henne att blanda
goda och dåliga varor, lägga det fina överst och det
skadade i botten, manipulera lite och skickligt. Aldrig
instruerat med direkta ord, men tydligt nog för att
hon skulle fullt förstå honom. Han var alltså
medansvarig i fikonhistorien och visste det också själv.
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
