Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cirkeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CIRKELN
— Ja, det angår ju närmast honom och mig, eller
hur? (Min Gud, så såg hon det!) Men han vet heller
inte vad han skall tro. De lever förträffligt samman,
säger han. Utom i detta enda brev finns det
ingenstans det ringaste stöd för misstanke. Och vi blev inte
på det klara med om brevet är något stöd heller. Där
finns ingenting att ta på, och så mycket som liksom
glider undan en, då man försöker. Eller vad tycker ni?
Ni som inte är inblandade kan säkert säga mig
sanningen.
Aldrig, tänkte jag, aldrig. Brevet hade varit en
chock, som kastat henne ur det medelålders lugn vi
brukat hedra med namnet jämvikt. Hon var olycklig.
Och detta var just det oförlåtliga, det stillösa hos
henne. En ko får inte ha ett rådjurs hjärta och har det
inte heller. När en femtioårig matrona utan blygsel
visar fram en skolflickas hjärta, förhärdar man sig.
Allt det hon inte bon göra, har hon gjort, tänkte
jag hårt. Att bryta brevet, att behålla det, att fara
från Edvard, att gå till Robert, att inviga oss, att inte
bjuda herrarna cigarrer — man kan inte ta så många
falska steg i följd utan att hamna i fördärvet.
— Jag tror inte där är något ont att veta, sade min
man. Vem som helst av oss som legat för döden skulle
säkert ha fått vackra brev från de andra.
— Jag tycker inte om att diskutera min syster, sade
Erik. Men låt oss gå igenom brevet igen, efter det inte
kan undvikas. Han räckte ut handen efter brevet, min
man gav honom det motvilligt. I nästa sekund låg det
på elden. Det var aska, innan Hanna upptäckte vad
som skett.
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
