Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cirkeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CIRKELN
Det var underbart att se vilken kolossal effekt denna
handling, som jag väntat på hela tiden, hade på
Hanna. Det gick med ens upp för henne att vi voro
emot henne, att hon förlorat vår sympati, att vi togo
parti mot den oskyldiga, den förorättade, den trogna
makan.
— Jag... trodde... ni var... mina vänner, sade hon.
— Det är vi också, sade min man lamt och reste sig.
Det förstår du väl. Men vi tycker inte du tagit saken
riktigt förståndigt. Nu får min hustru och jag lov
att gå.
— Min hustru och jag också, sade Erik och följde
hans exempel.
— Herrarna vill jag inte hålla kvar, sade Hanna.
Men ni två, vände hon sig till Hildur och mig, får
inte gå förrän ni sagt vad ni tror.
— Jag är av min mans mening, svarade jag kort
och reste mig.
Och nu kunde det hela ha varit slut, men det ville
inte Hildur.
— Det betvivlar jag mycket, att du är, sade hon
rentut. I så fall skulle jag haft rätt, då jag alltid trott
att du varit dummare än jag trott dig om. Det finns
meningar i det här brevet... Du brände det, Erik, men
jag har ett eldfast minne.
— Jag vet det, sade Erik.
— Och jag minns nog vad där stod: jag är glad att
Robert är bortrest, stod där, så att jag kan få fylla
rummen med tankar -på dig. Vad behövs mera
vittnesbörd. Den, som skriver så, älskar inte sin man utan
Hannas.
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
