Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cirkeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CIRKELN
stal det från honom. Jag tänkte på de två barnsliga
kvinnor som trodde att de älskat honom och för vilka
deras egna känslor varit det viktigaste in i det sista.
Om han genomskådat deras hjärtan, hur lätt borde det
då icke ha varit att lämna dem. Jag ertappade mig
själv med att undra vad jag skulle sagt, om jag varit
där, åt vandringsmannen på väg mot avlägsna länder.
Skulle jag kunnat gjuta in min själ i hans och följa
honom på väg, eller skulle även jag blott ha förmått
att ropa honom tillbaka?
— Nå, svarade han dig? frågade jag.
— Ja, sade hon. Han hejdade sig ett ögonblick på
väg bort, han kom ett stycke tillbaka. Han nickade,
så han blev alltså glad över brevet. Han försökte
småle, men hans läppar var så styva. Nu är det hans
svaga tacksamma leende jag har kvar i mitt liv, tillade
hon och hade alldeles glömt att dessa ord måste ta sig
egendomliga ut för den som intet visste.
Jag fick inte på länge fram ett ord. Den döendes
styrka och mildhet rörde mig till tårar, väckte hos
mig en längtan att själv äga och öva dem, en längtan
som sprängde mitt hjärta. Om du inte är i ett alltför
avlägset land, bad jag, så giv mig dem, giv mig dem.
Det var som om Helga väntat av mig en fråga, som
inte kom.
— Ville du gärna veta vad som stod i mitt brev?
frågade hon.
— Tala inte om det för någon, sade jag.
— Nej, jag tänker inte göra det. Var du lugn. Det
är en hemlighet mellan honom och mig till yttersta
dagen, sade Helga.
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
