Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNINGEN
rycka på axlarna åt moderns fjäsk. Han hade aldrig
sett man eller kvinna som ägt fullkomligare herravälde
över en maskin än drottningen. Den tycktes lyda henne
med slavisk tillgivenhet, utan att hon brydde sig om
den. Under farten hade hon kunnat peka ut allt av
intresse höger och vänster om vägen, medan hon körde
om två läkare och tio journalister som rasade mot
samma mål.
Men hon sade bara: — Jag är trött, det var snällt
av mamma. Då kom han ihåg att hon bara var en liten
flicka, det hade han glömt för en stund, och strax
glömde han det igen.
De sutto tysta en stund. Det var den mest våldsamma
tystnad de upplevat och slutligen exploderade den.
— Jag var här för ett år sen med mamma, sade
drottningen. Det var en vacker solskensdag, och
flaggor förstås och blommor och musik. Jag utdelade
medaljer åt de äldre arbetarna. Som jag tror, också åt
den här som sköt sig. Jag hade mycket roligt, och det
gick ingalunda upp för mig vad de egentligen höll på
med. Kan du förstå det?
— Det är bara det att du är som alla andra, sade
han. Ingen ser de synligaste saker förr än tiden är inne
att se dem. Oftast inte ens då. Han var inte särskilt
hövlig, Edvard, han var uppriktig som ett svärd eller
en kula.
— Men nu tror jag att tiden är inne för mig, sade
hon. Jag ser, att det är en kuslig hantering. Jag
föreslog att den skulle stå stilla tills efter begravningen.
— Inte längre?
Hon gjorde en häftig rörelse:
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
