Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spinnerskan - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPINNERSKAN
timmer och stannade vid mig, den sjätte, som frågade
så dumt.
— Nån Noak såg jag inte till, men visst hade jag
förbarmande med alla dem jag givit liv, och så många
som bad mig räddade jag, Aina Anderson.
Och nu är det ingen som ber dig mer?
— Nej, eftersom de inte vet att de är i nöd, så. Du
är den första som minns ett av mina namn och en av
mina gärningar. Vad trodde du att det hade blivit
av mig?
— Jag trodde du var död.
— Men i så fall vore ni ju alla döda. Nej jag sov,
jag ville vila mig för jag hade arbetat och sjungit och
spunnit så länge. Jag trodde att jag hade lärt upp
världens mödrar så väl, att de borde ha rett sig utan
mig några hundratusen år.
— Det var ett förfärligt misstag.
— Jag började förstå det, sade fru Anderson, när
jag vandrat omkring på jorden en tid och inte kunde
upptäcka mina döttrar på deras platser vid världens
rådslag och beslut. Jag trodde de dragit sig tillbaka för att
straffa sina söner. Jag kunde inte förstå hur sönerna
kunnat vara så vanartiga, att de förtörnat sina mödrar till
den grad att de lämnade dem att klara sig själva. Det vet
ni ju att de inte kan, sade jag till en kvinna, som kom
med en pojke vid var hand. Men hon gick rakt fram till
polisen och han försökte ta hand om mig, om mig som
alla lyssnat till en gång, som alla väntade på innan de
vågade företa något av vikt. Och då, i det ögonblicket
förstod jag att mina döttrar inte alls var förtörnade
utan angelägna att göra sig nyttiga och stå väl hos
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
