En Ferd til Spitsbergen / 217 (1920) Author: Fridtjof Nansen Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Sydover igjen til Green-Harbour

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ill. F. N.[=Fridtjof Nansen] Koss av hav-is.

så langt øiet rekker — med høie koss her og der. Himlen er
lysende, blek-blå.

Forut skar en bukt sig blå in gjennem mot nordvest, med håb
om at vi der kanske skal nå vore ønskers mål — de større dybdene
på avhellet mot selve Nordpol-dypet.

På slik en dag blir en forsonlig, og synes en kan tilgi skjebnen
alt slit, med kuling og skodde, i de onde dagene.

Så kommer skodde-banken trekkende fra sydvest, langs is-kanten.
Snart har den slukt os, og straks efter suser sydvestkulingen
gjennem „Veslemøys" rigg.

Barometret faller, vinnen frisker, det blir vel en urolig natt. Fire
rev i storseilet, og snart et par rev i skonnerseil og fokk. Og op
mot sjøen holler vi det kryssende langs is-kanten sydvest-over.

21. august 1912.

Ut på morgensiden øker vinnen, og vi må fyre op for å holle
klar av den tetpakkede is-kanten. Sjøen vokser og rett som det er
setter „Veslemøy" baugen godt unner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>