Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anatomi, av professor David Edv. Holmdahl - De inre organen - De stora körtlarna - Hjärtat och blodkärlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AN ATOMI
vet. En stor del av hjärtats undre yta
kommer på det sättet att vila på levern,
endast skild från denna genom
mellangärdet.
Större delen av detta mäktiga och för
stötar ömtåliga organ ligger i bröstkorgen.
Endast en liten del ligger mot främre
bukväggen i övre delen av vinkeln mellan
bröstkorgskanterna (pl. 3). På grund härav är
denna del av bukväggen, den s. k.
maggropen, särskilt ömtålig för stötar. Kraftiga
sådana kunna, framför allt vid slapp
bukvägg, via levern och magsäcken effektivt
skaka hjärtat och de på djupet befintliga
stora kärlen, som äro omgivna av nerver och
nervcellsknutar (knock out-slag).
Bukspottkörteln ligger tryckt
mot bakre bukväggen och sträcker sig
här tvärsöver bukhålan.
Mjälten är i sin helhet skyddad av
bröstkorgen. Den ligger tryckt mot det
vänstra mellangärdsvalvets sidovägg i
höjd med 9.—11. revbenen till vänster.
De båda njurarna likna stora
bönor och ligga i bakre bukväggen vid
sidan om ryggraden i höjd med den
nedersta bröstkotan och de översta
ländkotorna. De väga tillsammans c:a
1/3 kg och äro uppbyggda av ett stort
antal kanaler. I dessa alstras urinen,
som via urinledaren tömmes i
den bakom symfysen liggande u r i
n-blåsan. Denna bildar en viktig
behållare för urinen, som därifrån
tömmes genom urinröret.
På pl. 3 synas två livsviktiga körtlar
med inre sekretion: nedanför
struphuvudet synes sköldkörteln,
omfattande övre delen av luftstrupen, samt
brässkörteln i övre främre
medi-astinalväggen.
Kroppen äger flera andra sådana
körtlar. De alstra ämnen, som via blod
och vävnadsvätska bidraga till att tills,
m. nervsystemet reglera ett harmoniskt
samspel mellan kroppens olika organ.
Hjärtat och blodkärlen.
Se plansch 13.
Blodkärlssystemet, som innehåller
blodet, är ett slutet rörsystem. Det
centrala pumpverket bildas av hjärtat,
vars storlek motsvarar ungefär ägarens
knutna hand. Det är en ihålig muskel,
som genom vidgning (diastole) och
sammandragning (systole) kan taga
emot och utdriva blod och som genom
s. k. valvler tvingar blodströmmen i en
bestämd riktning.
Vid varje sammandragning slår hj
ärtspetsen mot främre bröstkorgsväggen, den s. k.
hjärtstöten. Denna kan ofta kännas och ses
i det 5. mellanrevbensrummet, något
innanför den lodräta linje, som går genom vänstra
bröstvårtan. Vid förstoring av hjärtat ändrar
denna stöt sitt läge.
Lilla kretsloppet.
Hjärtat är uppbyggt av fyra rum: två
förmak och två kamrar. Det högra
förmaket tar emot blod från övre och nedre
hålvenerna. Detta kommer från
kroppens alla delar och är syrefattigt och
kol-syrerikt, s. k. venöst blod. Detta drives ned
i höger kammare och därifrån upp i
lungartären till båda lungorna. Här
syrsättes blodet och befrias från kolsyra.
Från lungorna strömmar blodet genom
lungvenerna, vilkas blod sålunda är
syrsatt, s. k. arteriellt blod, till vänstra
förmaket. Blodomloppet mellan höger
och vänster hj ärthalva kallas det lilla
kretsloppet. Här innehålla lungartärerna venöst
och lungvenerna arteriellt blod.
Stora kretsloppet.
Från vänster förmak kommer blodet till
vänster kammare, varifrån det drives
ut i det stora kretsloppet. Detta börjar med
den stora aortabågen, som avger
grenar till armar, hals och huvud. Aortabågen
svänger bakåt—nedåt, läggande sig intill
luftstrupens nedre del till vänster, och
fortsätter som bröst- och bukaort a, gående
i mediastinums bakre del, genom ett hål i
mellangärdet och ned längs ryggraden i
bukhålan. Under passagen i mediastinum och
bukhålans bakre vägg avges grenar till
bålvägg och inre organ. I bukhålans nedre del
förgrenar sig aortan i två stora artärer, som
avge grenar till bäcken och ben. Artärerna
övergå så småningom i det fina
hårrörskärl-nätet, det s. k. kapillärnätet, som
löper igenom kroppens alla vävnader och organ
utom brosk, hornhinnor och det yttersta
lagret i överhuden samt i de inre organens
slemhinnor, det s. k. epitellagret. I dessa
fina kärl äger gas- och näringsutbytet rum
mellan blod och vävnader. Från det spridda
kapillärnätet uppsamlas det venösa blodet
först i smärre vener, sedan i allt större, som
förlöpa dels ytligt, t. ex. underhudsvenerna,
och dels djupt tills. m. artärerna. Slutligen
uppsamlas allt blod från kroppens nedre del
i den nedre hålvenen och från dess övre del
i den övre hålvenen, varigenom det
återföres till hjärtats högra förmak.
159
Tryckt 2S/8 38.
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
