Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antikens sport, av professor Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTIKEN S SPORT
Han mottogs vid hemkomsten med
översvallande hedersbetygelser. Det
förekom, att han erhöll en så hög och
sällsynt belöning som bespisning för
livstiden i prytaneion, ett slags
stadshus. Solon skall ha stiftat statliga
penningbelöningar (500 drachmer, ung. =
350 kr.) för segrare från Aten i de
Olympiska och Isthmiska spelen.
Tidens främsta skalder strängade
sina lyror till segrarnas ära och
författade dikter, som sjöngos av körer vid
deras hemkomst. Statyer av segrarna
restes; i Olympia skall detta endast ha
varit tillåtet för dem, som segrat tre
gånger, en nödvändig
försiktighetsåtgärd, ty eljest skulle det ej ha funnits
plats. Statyerna blevo ändå många nog.
De skönhetsdyrkande hellenerna idrottade
nakna.
I äldre tid blygdes grekerna över att
visa sig nakna, men idrotten
föranledde dem under tiden före perserkrigen
att lägga bort denna känsla och
uppträda fullständigt nakna på
idrottsplatsen. Enligt sägen var det en spartan,
som bortkastade ländskörtet vid den 15.
olympiaden, 720 f. Kr. Redan
historieskrivaren Thukydides ställer den
grekiska nakenheten i motsats till
orientalisk uppfattning, den stred också mot
romersk anständighetskänsla. De
grekiska orden gymnastik och gymnasion
ha också fått sitt namn av att grekerna
idrottade nakna (gymnos, naken).
Det hos grekerna, som mest stötte de
orientaliska folken, var just
nakenheten, som stred mot orientalisk sed och
anständighet. Grekerna å sin sida
ansågo motviljan mot att blotta kroppen
vara utmärkande för barbarerna, d.v.s.
icke-grekiska folk. De mer
avancerade bland de orientaliska folken
övertogo emellertid så småningom grekisk
kultur och med denna även idrotten.
Rättrogna judar klagade t. ex. bittert
över att omskurna judeynglingar nakna
idrottade utanför Jerusalems murar,
där en idrottsplats anlagts 174 f. Kr.
Idrottsmännen insmorde kroppen
med olivolja och beströdde den med
Den s. k. Apolion från Tenea (nära Korint).
Marmorstaty från omkr. 550 f. Kr.
sand, för att brottningsgreppet ej skulle
halka. Efteråt avlägsnades olja, sand
och smuts med en skrapa (strigilis; se
pl. 2: 3), varpå man tvättade sig eller
badade. Badanstalter voro alltid
förbundna med idrottsplatserna.
Idrott och konst intimt förenade.
Idrotten har varit av den allra
största betydelse för den grekiska konsten,
och detta icke blott därför, att den gav
anledning att skapa statyer av segrare.
Vid idrottsövningar och tävlingar, då
man såg kroppen blottad, lärde man
sig att förstå människokroppens byggnad
och muskulatur och värdesätta den.
Denna kunskap kom konstnärerna till
godo, vilka endast på detta sätt
förvärvade sitt beundransvärda anatomiska
vetande; dissektion och anatomiska
studier uppkommo först efter
Alexander den stores tid men satte då också
222 214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
