- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 1. A-Brännboll /
435-436

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Automobilsport - Automobilsportens historia, av kapten John Nerén - Före världskriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AUTO MOBILSPORT

Följ. år anordnade samma tidning
en ny tävling, nu med två deltagare,
Boutonvagnen från året förut och en
Serpollet-ångvagn. Den förstnämnda
segrade överlägset och körde den 20
km långa banan på 30 min. eller med
en genomsnittsfart av 40 km/tim.

Den första verkliga biltävlingen 1894.

En ångvagn snabbast — men två
bensinvagnar delade första priset.

Initiativtagare till denna tävling, som
ägde rum 23 juli på sträckan Paris—
Rouen (126 km), var Pierre Giffard,
medarbetare i Le Petit Journal, vilken
tidning för övrigt stod för
arrangemangen och satsade prissumman,
10 000 frcs.

Anmälningslistan omfattade 102
fordon, därav 36 bensinbilar, 29
ångvagnar och 5 elektrobilar. Av de övriga
vagnarna voro bl. a. fem drivna med
fjädrar och fyra med komprimerad luft.
Utom dessa »kraftmaskiner» förekom
mänsklig drivkraft på sex vagnar, av
vilka två framdrevos med trampning.
En vagn hade en häst inbyggd inom
ytterhöljet! Sedan man först gallrat
bort omkr. 30 av de mest besynnerliga
fordonen, anordnades en del
uttagnings-prov, efter vilka 21 vagnar kvarstodo
till den egentliga tävlingen. ’

På tävlingsdagen voro oerhörda
människomassor i rörelse. I
tävlingsreglerna var visserligen bestämt, att hög
hastighet icke inverkade på
prisbedömningen, men detta hindrade ej, att
tävlingen omedelbart blev en
kappkörning. Snabbast var en ångvagn
av märket de Dion-Bouton, som
tillryggalade tävlingssträckan på 5’ 40’".
Detta ekipage ansåg dock
tävlingsledningen icke fullt uppfylla
tävlingsbestämmelserna att vara en turistvagn.
Till en kort, kraftigt byggd traktor
hade man nämligen kopplat bakre
partiet av en vanlig viktoria med plats för
tre passagerare (pl. 3). De Dion
fick därför nöja sig med andra pris.
Första pris delades mellan två
bensinvagnar, Panhard-Levassor och
Peugeot, vilka använde resp. 5’ 50m och

5t 45m Tredje pris gick till en
Ser-pollet-ångvagn, som visserligen använt
längre tid än alla bensinvagnarna, eller
8l 50m, men i stället hållit jämn fart.

Ångmaskin mot bensinmotor i avgörande
kamp 1895.

Paris—Rouen-tävlingen visade
bensinvagnarnas överlägsenhet över
ång-vagnarna, av vilka blott 2 inom
stipulerad tid kunde fullfölja tävlingen,
medan 13 bensinvagnar kommo till
målet. Genom tävlingen fastslogs också
de tyska motorkonstruktionernas
överlägsenhet, ty nästan alla bensinbilarna
hade motorer av Daimlers eller Benz’
konstruktioner.

Då många emellertid ansågo, att
ångvagnarna skulle ha goda utsikter på
längre distanser, hölls nästa tävling, 21
juni 1895, på sträckan Paris—Bordeaux
—Paris (1175 km). Den arrangerades
av en kommitté på tio personer, bl. a.
greve de Chasseloup-Laubat och
amerikanen James Gordon-Bennett, vilka
satsade resp. 1000 och 10 000 frcs till
priser. Inalles insamlades över 70 000
frcs. Av 19 startande vagnar voro 13
bensinvagnar, bl. a. 4 Panhard, 3
Peugeot, 2 Roger-Benz, samt 6 ångvagnar,
därav 2 de Dion och 2 Serpollet.
Dessutom startade 2 motorcyklar, vilka voro
från världens första motorcykelfabrik i
München. Det märkligaste fordonet var
en av de tre Peugotvagnarna, ty det
hade luftringar — världens första,
tillverkade av bröderna Michelin. Vagnen,
som kallades »Blixten», vägde netto
l1/2 ton och hade en motor på 4 hkr,
vilket för övrigt torde ha varit
maximum för de deltagande bensinbilarna.

Tävlingen blev en triumf för
bensinvagnarna. Endast en av ångvagnarna,
en Bollée, lyckades fullfölja loppet och
erhöll ett extra pris. Den använde
emellertid över 90 timmar eller nära
dubbelt så lång tid som segraren.
Snabbast var en Panhardvagn, förd
av firmans konstruktionschef,
ingenjör Levassor, som körde sträckan på
48t47m — en medelfart på drygt 24
km/tim. Då hans vagn var tvåsitsig

435

456

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/1/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free