Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Backtävling, av racerföraren Hans von Stuck, diplomingenjör Harry Holmström, civilingenjör Folke Mannerstedt och verkmästare Ivar Skeppstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BACKTÄVLING
Bild 4. Ivar Skeppstedt, en av Sveriges framgångsrikaste
backkörare, vinner på Husqvarna soloklassen i
Malmsjöbacken 1935.
är banan vid Chåteau-Thierry
i Frankrike, som endast är
1 km lång. Ännu kortare
(omkr. 910 m) är Shelsley
Walshbanan, vilken endast
har två svåra kurvor men som
genom den starka stigningen
av 1:6 på sista delen är
synnerligen svårkörd. Annars
varierar i allmänhet stigningen
mellan 1:10 och 1:20. H. v. S.
De svenska backarna äro
betydligt kortare. Längst är
Hall-stabacken i Ångermanland med
1 400 m och en stigning av 1 : 8.
Rekordtiderna för de olika
backarna ha ej förbättrats i
samma tempo som övriga
bilrekord, då maskinen vid
backtävlingar spelar en
jämförelsevis underordnad roll i
förhållande till
körskicklig-heten. Rekordhastigheterna
överskrida sällan och
obetydligt 100 km/tim. H-m.
Maskinerna.
Specialtrimmade bilar.
Vid backtävlingar kan man aldrig som vid
andra racertävlingar köra långa sträckor
»flat out». Maximalhastigheten spelar
därför ingen roll; accelerationsförmågan är
ensam avgörande. Det gäller att från den
stående starten snabbt komma upp till
topp-hastigheter. Detta föranledde firman
Bu-gatti 1932 till en specialkonstruktion för
backtävlingar med fyrhjulsdrift. Praktiken
visade emellertid, att man överskattat denna
konstruktions accelerationsförmåga, och man
har därför övergått till att trimma de
vanliga racermodellerna för backlopp. Dit hör i
första rummet att bygga in för den avsedda
backen lämplig utväxling.
Det stora problemet är
att hålla maskinen på
marken, att vid den starka
accelerationen vid starten
hindra vad engelsmännen
kalla »wheel-spin»,
hjulspinn. Man använder för
att undvika detta breda,
starkt räfflade
däckprofiler och för racervagnar
numera allmänt, sedan v.
Stuck 1934 först införde
dem, »tvillinghjul» på
bakaxeln (se bild 3).
Särskilt på banor med
många och tvära kurvor
äro naturligtvis typer med
korta chassier lättare att manövrera.
Auto-Union, som sedan 1934 spelat en
dominerande roll i racerklassen, har
därför vid flera backtävlingar
förkortat hjulbasen på den vanliga
racer-modellen.
Vid backtävlingar spelar
vindmotståndet en underordnad roll. Däremot
behöver föraren full rörelsefrihet, och
man ser därför aldrig vagnar med
inkapslad förarsits. H. v. S.
Motorcykelns trimning.
Man använder lämpligen motorcyklar med
medellång ram. Bäst är ett avstånd av om-
Bild 5. C. Tyllen vinner sidvagnsklassen i Albybacken 1B34.
523
526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
