Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bad och vattenbehandling, av överläkaren med. doktor Gunnar Kahlmeter - Badet genom tiderna, av professor Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BAD
vasbild från slutet av 500-talet f. Kr.
framställer kvinnor, som stå i en
vattenbassäng och låta vattnet från högt
placerade vattenbehållare skölja över
sig. En bekant hellenistisk staty, »Den
badande Afrodite», visar en kvinna,
som sitter på huk för att bli
övergjuten med vatten.
Ganska tidigt nämnes också
svettbadet, vilket förmodligen följdes av
överspolning med kallt vatten. Man
synes ha ansett detta för en spartansk
sed, då det därför bestämda rummet
av romarna kallades laconicum efter
landskapet Lakonien, där Sparta var
huvudstad. Detta bad ansågs vara
härdande.
Bad, ett vardagsbruk i Rom.
Hos romarna ingick varmbadet
sedan republikens sista tid i de dagliga
vanorna. Pompeji hade tre offentliga
badhus, en liten stad som Timgad
(anlagd 100 e. Kr.) åtta. I Rom funnos
enl. en stadsbeskrivning från antikens
sista tid icke mindre än 856 badhus.
Storartade ruiner av termer
(varmbadhus) finnas icke blott i Rom utan även
i många romerska provinsstäder, t. ex.
Paris (nu inbyggda i Musée de Cluny).
Därtill kommo privatbad i större hus
och lantgårdar. Kaserner och kastell
voro försedda med bad.
Hur det såg ut i ett romerskt badhus.
I en enklare romersk
badhusanläggning, t. ex. Stabianertermerna i
Pompeji, inträdde man först på en gård,
på tre sidor omgiven av kolonnader,
medan på den fjärde sidan fanns
en simbassäng. Denna gård var en
palaestra, där man idkade lättare
kroppsövningar, t. ex. klotspel, innan
man badade. På denna fann man en
2,5 m bred bana av stenplattor med
tunga stenkulor, trol. ett slags
kägelspel. (Se planskiss sp. 537—538.)
Från förstugan ledde en dörr in
i ett mindre, av en kupol övervälvt
rum, som urspr, var avsett till
svettbad (laconicum) men i vilket en
kall-vattenbassäng inbyggts; rakt fram
531
Dusch i ett grekiskt kvinnobad. Vattnet
kommer i mitten från två lejon- och på
sidorna från två vildsvinshuvuden. — Efter
en vasbild från senare delen av 500-talet
f. Kr.
ledde en annan dörr in i
avklädningsrummet (apodyterium). Från detta
inträdde man i tepidarium, ett rum
med något uppvärmd luft, i vilket man
lät ingnida sig med olja och massera
sig, liksom det ännu sker i badhusen
i Orienten. Därifrån begav man sig,
utan längre uppehåll, in i caldarium,
»det varma rummet». I detta fanns i
Pompeji vid den ena ändan en bassäng
för högst 10 personer, med cirkulerande
varmt vatten, och i den andra ett
bäcken, i vilket kallt vatten sprutade
upp; man badade karbad i sittande
ställning och tog därefter en
överskölj-ning med kallt vatten. Denna badsed
motsvarar icke vad vi kalla »romerskt
bad», d. v. s. svettbad. Badrummets
luft var icke så starkt upphettad som
i vårt »romerska bad» och dessutom
fuktig men ej så fylld av vattenånga
som en finsk bastu. När man lämnade
caldariet, tog man ett kallbad,
återvände därpå till caldariet eller
svettbadet och lät slutligen massera sig.
Åtskilliga variationer förekommo,
beroende på den badandes tycke och smak.
I Stabianertermerna finns en särskild
kvinnoavdelning, vilken har samma
indelning men liksom i moderna
badhus är betydligt mindre än
mansavdelningen, och dessutom en avdelning för
äldre med små celler för en person.
563 531
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
