Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bad och vattenbehandling, av överläkaren med. doktor Gunnar Kahlmeter - Badet genom tiderna, av professor Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BAD
Plan över Stabianertermerna i Pompeji (sista århundradet
f. Kr.). A apodyterium; B tepidarium; C caldarium; D
fri-gidarium; G, H tvättrum; J celler med badkar; L laconicum;
N vestibul; Q simbassäng.
I äldre tid uppvärmdes badrummen
med kolbäcken, men vid
republikens slut uppfann L. Sergius Oralas
en anordning för centraluppvärmning.
Under golvet, som vilade på korta
tegelpelare, var ett lågt källarrum, i
väggar och valv inlades kanaler
medelst håltegel, och den varma luften
leddes från en central ugn genom dessa
och omströmmade badrummen.
I lyxbadhusen fördrevo romarna sin
lediga tid.
Badhusen voro omtyckta
uppehållsplatser för dem, som behövde slå ihjäl
tiden. Man icke blott badade där utan
konverserade och bedrev
kroppsövningar; även föreläsningssalar och
bibliotek stodo till förfogande.
Termerna utsmyckades med konstverk.
Till det bekanta ordstävet, som
sammanfattar Caesarernas visdom i
omsorgen för folkets massa, panes et cir-
563
ccnses (bröd och
skådespel), bör också läggas
balnea, badhusen. I dessa
väldiga byggnader kunde
mannen av folket tillbringa
sin dag omgiven av all lyx,
som eljest var de rika
förbehållen, få tillfälle till
hygien och
idrottsövningar, åhöra föreläsningar,
njuta av konstskatter m. m.
Redan Agrippa byggde på
Augustus’ tid termer i
Rom, senare Titus,
Trajanus, Caracalla och
Diocletianus. De båda senares
tillhöra ännu i sina ruiner den
romerska arkitekturens
största och mest
imponerande skapelser. M. P:n N-n.
Badet under medeltiden.
Med det romerska
världsväldets fall tillintetgjordes
också dessa magnifika
badanstalter. Antikens
badkultur kvarlevde dock i
Bysans och övertogs
därifrån av araber och turkar.
I Västerlandet ställde sig kyrkan
rätt välvillig till bruket av varma bad,
och det fanns kloster med badrum,
som t. o. m. voro tillgängliga för
allmänheten. Det varma karbadet var
den vanliga badformen.
Även ridderskapet och förmögnare
borgare inrättade badstugor. En
riddare skulle alltid vara en god simmare.
Efter korstågen blevo
gemensam-hetsbad i badstugor allmänna i hela
Europa, trots att kyrkan ivrade
häremot. I dessa offentliga badstugor blev
dock badet mindre ett hygieniskt
medel än ett tidsfördriv. Män, kvinnor
och barn, bekanta och obekanta
badade tillsammans. Under badet, som
i regel hade karaktär av svettbad,
förtärdes vanligen maltdrycker, ofta i
stora kvantiteter, varjämte man åt och
musicerade. Så småningom blevo dessa
badanstalter tillhåll för allsköns osed-
538
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
