Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bandy - Spelets taktik, av T. Tegnér och kamrer Gunnar Galin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BANDY
Sverige—Finland i Stadion 1925. Galin (i mitten) i farlig position framför finska målet.
besök 1907. De ryska försvararna nöjde
sig ej enbart med sin defensiva uppgift,
utan halvbackarna underhöllo
kontakten med sina forwards och understödde
deras anfall. S:t Petersburger
Eislauf-verein var som en maskin, där de olika
kuggarna friktionsfritt föllo in i
varandra.
Det ryska lagspelet blev också
mönstret för den svenska elitbandyn för
decennier framåt. Uppsala-Kamraternas
och A. I. K:s spel — omkring 1910 och
senare — var typiskt lagbetonat. Det
baserades på ett gott samspel från man
till man, ända tills man närmade sig
»den farliga zonen» i närheten av
motståndarnas målbur, då man försökte
med individuella genombrott eller skott.
Det var en målrik tid för bandyn, ty
anfall ansågs vara bästa försvaret, och
forwards dansade fram med fem man
på linje mot de relativt glesa försvaren.
Anfallen kommo att verka än mer
»oemotståndliga», sedan kedjespelarna
efter mönster av Viborgs berömda
»Vargar» (Viipurin Sudet) 1919—30
drivit upp luftbollningen till virtuositet.
»Säckförsvaret» uppkom i början på
1920-talet.
Uppsala-Kamraternas lokala
konkurrenter, IK Sirius, vars spelare i all-
649
mänhet saknade större snabbhet,
införde åren efter 1918 nya metoder för
försvarsspelet. Försvararna drogo sig
tillbaka och attackerade ej längre den
främmande forwardslinjen ute på
planen utan väntade genom en strategisk
reträtt, tills alla försvararna voro tätt
samlade, då man med ens störtade sig
över den anfallande forwardskedjan.
Detta var upprinnelsen till det s. k.
säckförsvaret, så kallat, därför att
forwards liksom lockades in i en säck,
som man bildligt talat »knöt till».
Gunnar Galin, forwardsspelets nydanare.
Trots försvarens tilltagande
vaksamhet och ovilja att blotta sig hade det
offensivt spelande Stockholms-Göta
under ledning av sin skicklige c. f.
Gunnar Galin under andra hälften av
1920-talet sin storhetsperiod. Göta-spelet
betecknar det i bandyns historia
tekniskt mest fulländade spelet.
Götas innerforwards spelade i
V-for-mation, där ledaren själv (Galin) låg
längst bak och dirigerade spelet.
Huvudprincipen var »samspel på fria
ytor», vilket gjorde, att motståndarna
i det längsta höllos i ovisshet om
var stöten skulle insättas. De egentliga
anfallen sköttes i regel av de två
innerforwards, av vilka den ene då bröt
632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
