- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 1. A-Brännboll /
737-738

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergbestigning, av professor H. N. Pallin - Utrustning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BERGBESTIGNING

säkert fäste, även där utsprången i
berget äro mycket små, samt i
allmänhet att minska faran för glidning på
såväl sten som is.

På sluttande, våt häll eller i fuktig
»ur» bli dock sådana skobeslag mycket
hala. Själva skodonen måste vara
starka med låga skaft för att ge vristen
stöd. Påsättandet av spikbeslag är ett
ansvarsfullt arbete, som måste utföras
av van person. Vid svår klättring, i
synnerhet i kalkstensfjäll, användas ofta
skodon med sulor av »manchou-felt»,
som vid fuktighet ej glida utan i stället
»gripa» bättre.

Isyxa och stegjärn.

Isyxan (bild 6) består av en
stålhacka på en med isdubb försedd kort
stav, som kan användas till stöd under
gång på is och sten. Hackan har åt
ena hållet en långt utdragen spets för
bearbetning av is och åt andra hållet
en tvärställd egg, som användes för
snö m. m.

Isyxan är numera standardiserad
samt undergår endast smärre
ändringar, vanl. för nedbringande av vikten.
Den bör för svenska förhållanden vara
liten, med en längd alltefter ägarens,
från omkr. 0,9 till 1,1 m.

Till isyxan hör en handrem eller
-sele, med vilken den kan hängas över
handleden under klättring eller då
båda händerna eljest äro upptagna.
Isyxor måste vara av yppersta kvalitet.

Vid gång eller klättring på is och
hård snö liksom även på branta och
hala grässluttningar eller i halkiga
branter, dock ej i mycket lös snö,
erfordras stegjärn (pl. 10). Dessa
skola vara ledade under hålfoten och
försedda med minst 8 och helst 10
långa stålspetsar. De spännas fast vid
kängorna med remmar av segelduk
eller läder.

Rep.

Repet är ett viktigt hjälpmedel vid
bestigningar såväl på is och snö som i
klippterräng (se Repteknik, sp. 748).
Det bör vara av prima mjukt tågvirke

737

(»italiensk långhampa») och åtminstone
så starkt, att det påknutet håller för
ett ryck från en man, som faller
omkr. 15 m. Om repet brister, sker det
vid en knut. Är denna rätt gjord, bör
den hålla drygt 70 % av vad det
oknutna repet bär. I allmänhet är en
halvtums lina tillräcklig. Flätade rep böra
undvikas, vävda äro förkastliga.

Repets längd kan i medeltal
beräknas till minst 20 m för två man och
minst 30 m för tre man. Vid farligare
bestigningar kan reservrep erfordras.
Även tunnare rep eller linor av
starkare material (extra manila, silke) ha
börjat användas för viktminskning vid
svårare bestigningar, där långa
reservrep erfordras.

Flera än tre man böra i regel icke
gå i samma rep vid klättring, däremot
gärna vid gång över glaciärer.

Dubbar, ringbultar och karbinhakar.

Den moderna klättringstekniken ser
inga andra hinder för framkomsten än
släta stup, utan sprickor och avsatser.
Överallt annorstädes tar man sig fram
men har då måst anlita hjälpmedel,
som en strängare alpinistisk åskådning
har svårt att godtaga. Dessa
hjälpmedel äro framför allt dubbar (ringbultar
och karbinhakar av stål), vilka
anbringas i mindre sprickor i berget för
att möjliggöra förankring med repet.
Stundom användas de t. o. m. som
fotsteg. Särskilt vid förstabestigningar i
okänt och brant berg kan det vara
lämpligt att medföra sådana
hjälpmedel. De ha framför allt till uppgift att
säkerställa nedstigningen, som alltid är
svårare än uppstigningen. Repet trädes
därvid in i bultens ring eller genom en
i denna anbragt karbinhake, varefter
man med hjälp av repet firar ned såväl
kamraterna som sig själv utför eljest
oframkomliga delar av en klippvägg.

Instrumentutrustning.

Utom kompass och kartor bör man
medföra en kikare, som kan bli till stor nytta
för rekognoscering av de vägar man tänker
begagna för en bestigning. Man bör välja
en liten, lätt och god prismakikare, gärna

738

24—NFS. I

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/1/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free