Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergbestigning, av professor H. N. Pallin - Utrustning - Teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERGBE STIGNIN G
en monokel av lättmetall, som endast väger
en bråkdel av en vanlig dubbelkikare och
är lätt att stoppa i en bröstficka, så att den
ständigt är till hands.
Barometer eller höjdmätare, s. k.
altimeter, bör visa höjden i meter direkt på en
rörlig skala, med vilken man kan ställa in
barometern vid kända höjdlägen. Den bör
helst ha delstreck åtminstone för var tionde
meter och räcka till för de höjder, till vilka
man ämnar stiga.
Bäst är den svenska Paulinbarometern,
som dock är dyrare och mera svåråtkomlig
än de små, utländska
höjdmätningsbarometrar av olika tillverkning, som finnas i de
flesta optiska magasin.
En barometer möjliggör ej endast mätandet
av höjden på bestigna toppar utan kan även
i dimmigt väder bidraga till orienteringen
på samma sätt som lodet på havet.
Kamratskap och ledning vid
bergbestigningar.
Ett bestigningsföretag lyckas bäst,
när deltagarna äro jämspelta och
besjälade av lojalitet samt ledas av en
erfaren och beslutsam man.
Vid mera omfattande
bestigningsföretag är det önskvärt att redan från
början utse en ledare, som närmast har
hand om förberedelserna och på vilken
det personliga ansvaret för
utrustningen samt företagets utförande i övrigt
vilar. Det är hos ledaren
bestämmanderätten skall ligga, men han måste
kamratligt i öppet lag inhämta de övriga
expeditionsmedlemmarnas mening.
BERGBESTIGNI NGENS TEKNIK.
Hur lång bör en dagstur vara?
Vid bergbestigning är det framför allt
förflyttningen i vertikal riktning, som åsyftas,
ehuru långa horisontalförflyttningar också
kunna bli erforderliga från det nattkvarter,
där bestigningen börjar. Ju högre upp man
befinner sig, desto kortare böra dessa
avstånd vara på grund av den ökade
ansträngning, som luftförtunningen medför.
På mycket stora höjder, t. ex. i Himalaja,
där luftförtunningen till slut blir betydlig,
har man sökt övervinna den därav
uppkommande syrebristen genom att medföra
särskilda syrgasapparater, vilkas tyngd dock
hittills väsentligen motvägt deras goda
verkningar i övrigt. Dylika hjälpmedel anses ej
heller av den strängare alpinistiska skolan
fullt sportmässiga. Det synes också numera
sannolikt, att man förr eller senare skall
kunna bestiga jordens högsta berg utan
syrgasapparater. Se bild 6.
I stort sett är det önskvärt, att en dagstur
icke medför längre horisontalförflyttning än
10—15 km och högre vertikalförflyttning än
1 000—1500 m, men dessa distanser kunna
under gynnsamma förhållanden och längs
kända leder betydligt överskridas, icke minst
på vintern.
Den hastighet, varmed man förflyttar sig
i vertikalriktningen, växlar efter terräng och
träning m. m. men kan för svenska fjäll
normalt anges till omkr. 250—300 m i tim.
vid uppstigningar samt det dubbla vid
ned-stigningar, under förutsättning att inga
särskilda svårigheter uppträda.
Raster.
Man bör alltid förflytta sig med så jämn
hastighet och så regelbundna steg som
möjligt, icke för långa eller för höga. Om far-
ten behöver ökas, är det bättre att förlänga
stegen än att öka takten. Raster böra tagas
efter första halvtimmen samt därefter vid
övervägande horisontalmarsch varje timme
och vid avsevärdare stigning varje
halvtimme. Vid mycket skarp stigning och på
större höjder måste rasterna göras mycket
täta. Det är då bättre med kortare och
tätare raster än med glesare och längre. Vid
ren klättring däremot kan det var lämpligt
med långa pass.
Man bör så länge som möjligt följa de
stigar, som finnas. När de upptrampats av
djur, t. ex. får eller renar, äro de ej sällan
framdragna på de bästa eller t. o. m.
emellanåt på de enda framkomliga ställena.
Två viktiga regler för förflyttning.
Vid alla bestigningar gäller som
första huvudregel för förflyttningen, så
Bild 8. Riktig och felaktig ansättning av
foten.
740
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
