Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergbestigning, av professor H. N. Pallin - Teknik - Förflyttning över snö och is
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERGBESTIG NING
befinna sig inom isfallsområden, äro täckta
av snön och vanligen utan fara kunna
beträdas såväl med som utan skidor.
På sommaren är glaciärisen ofta mer eller
mindre blottad, men i svenska fjäll och i
allmänhet på större höjder över havet
kvar-ligger vanligen ett tunnare snölager, som
täcker sprickorna och kan utgöra verkliga
falluckor för den oförsiktige. Detta snölager
kan av en erfaren person på vissa punkter
utnyttjas som gångbara bryggor över eljest
svårkorsade sprickor. Stor försiktighet är
dock alltid av nöden. Om man icke är
säkrad med lina, medför ett fall i en bredare
och djupare glaciärspricka i de flesta fall
katastrof. Dessa snötäckta sommarsprickor
kunna vara mycket svåra att upptäcka. Ett
vant öga kan dock se, att snön över
sprickorna hänger ned med en svag båge, vilket
vid snedare belysning ger sig till känna med
en färgskiftning över sprickan.
Gång över glaciärer.
Skall man beträda en snötäckt,
sprickfylld sommarglaciär, bör man
vara minst tre personer, sammanknutna
med rep. Är isen bar, böra även
stegjärn påtagas. Helst söker man korsa
glaciären över dess översta firnområde,
eller också håller man sig i dess
ned-sänkningar och lägsta delar, sålunda i
vanliga fall i mitten, på vilka ställen
glaciären ofta är mest sprickfri. Repet
skall hållas stramt mellan deltagarna
utan att släpa, och inga uppskjutna
slingor hållas i handen, allt för att
hindra hårdare ryckar, om någon skulle
störta ned i en spricka. Avståndet
mellan deltagarna bör vara omkr. 8 m.
Förste mannen måste ha
uppmärksamheten oavlåtligt spänd och på alla
misstänkta punkter känna sig för med
isyxan. Smärre sprickor överhoppas
vinkelrätt mot längdriktningen. Större
sprickor kringgås, ifall icke vägen är
för lång eller lämpliga snöbryggor
finnas i närheten.
Hur en snöbrygga begagnas.
Vid beträdandet av snöbryggor får
man icke stampa med fötterna i snön
utan bör försiktigt skjuta fram dem steg
för steg. Om bryggan förefaller
osäker, driver den efterföljande ned sin
isyxa i snön så långt det går och
på säkert avstånd från sprickan samt
753
Bild 18. Säkring med isyxa och rep vid gång
på snöbrygga över en glaciärspricka.
lindar repet ett varv om dess skaft så
nära snöytan som möjligt (se bild 18).
Han fattar därefter isyxan med vänstra
handen och håller repet med den högra
samt ger efter på detta, allteftersom
den framförvarande skrider framåt.
När denne kommit över på motsatta
sidan, förfar han i sin tur på liknande
sätt med den efterföljande. Vid
särskilt riskabla snöbryggor bör man för
att bättre fördela kroppstyngden
krypa över. Händerna böra då vila på
isyxan, som skjutes framför kroppen.
Ett fall ned i en spricka behöver ej betyda
katastrof.
Skulle snön brista över en spricka,
försöker man hålla sig kvar genom att
breda ut armarna, tills man blir
uppdragen.
Bild 19. En enda man drar
upp en i en glaciärspricka
nedstörtad kamrat med
dennes egen hjälp.
173 784
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
