Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergbestigning, av professor H. N. Pallin - Teknik - Förflyttning över snö och is
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERGBE STIGNIN G
Faller någon helt ned i en spricka,
kan det vara mycket besvärligt att
dra upp honom, framför allt om
deltagarna blott äro två. Den
efterföljande bör göra allt för att hejda fallet
genom att driva ned sin isyxa i snön
och söka få avhåll med repet omkring
denna. Detta underlättas, om deltagarna
utom förste mannen vid snö- och
is-vandring knyta en säkerhetsögla på
repet, omkr. 80 cm från livknuten, och
hålla repet i denna ögla med vänstra
Bild 20. Uppdragning medelst
»stigbygelförfarande».
handen samt isyxan med den högra.
Man får på detta sätt ett gott tag för
att hålla igen, om den framförvarande
störtar, samt vinner ökad lätthet
att-förankra repet genom att träda isyxan
genom säkerhetsöglan. Om repet vid
störtning skär in i snön vid sprickans
kant, kan detta hindras genom att man
låter det löpa över en isyxa, ett par
skidor e. d. (se bild 19).
Den störtade kan dragas upp på olika
sätt. Det enklaste torde vara
»stigbygelförfarandet», varav flera
varianter finnas (se bild 20). Man slår på ett
reservrep eller på den ovanför spric-
755
kan varande delen av repet en ögla eller
»stigbygel» och sänker ned denna till
den i huvudrepet hängande mannen,
som söker träda öglan innanför sitt eget
livrep och därefter träder ena (högra)
foten i stigbygeln utan att ännu belasta
densamma. Han böjer samma ben till
knähöjd, hjälprepet drages in till
denna höjd och förankras, varefter
mannen reser sig upp i detta rep genom
att åter sträcka på det i stigbygeln
vilande benet. Den andra (vänstra)
foten trädes därefter in i en ögla på
huvudrepet (om en sådan ögla redan
finns på detta), varefter
förfaringssättet upprepas med detta ben o. s. v.,
tills han slutligen kan dragas över
kanten.
Om ingen ögla finns tillgänglig på
huvudrepet, måste lyftningen ske
ensidigt med tillhjälp endast av benet i
reservrepets ögla samt huvudrepet
omkring midjan. Båda repen måste med
denna procedur förankras omkring en
eller två isyxor, beroende på huru
många medhjälparna äro.
Toppsprickor och isfall.
Glaciärernas toppsprickor
(berg-schrund) äro ofta svåra att passera,
enär deras övre rand vanl. ligger
högre än den nedre och snöns överyta
på översidan i de flesta fall är starkt
lutande. Även över dessa sprickor
kunna dock snöbryggor finnas. Är så
ej fallet, söker man, om klyftan ej är
för bred, övervinna höjdskillnaden
genom att förste
mannen kliver upp
på en av
kamraternas axlar och
med isyxan drager
sig upp på
överkanten för att
därefter, väl
förankrad, hjälpa upp de
andra.
De isfall, som
uppträda i vissa
starkt lutande
glaciärer, äro i
allmänhet icke så
Bild 21. övergång
av en bergschrund
med hjälp av en
kamrat.
756
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
