Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergbestigning, av professor H. N. Pallin - Snöstormar och snöskred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERGBESTIG NING
SNÖSTORMAR OCH
SNÖSKRED.
Snöstormar äro fruktansvärda
fiender till bergbestigaren och hans
företag. Vid bestigningar är faran för
storm störst, när man befinner sig på
fjällkammar, där vinden kan pressa
sig fram med en oerhörd styrka och
blåsa ned bestigaren som en vante.
Farligast är stormen, när den åtföljes
av snö, som fullständigt kan förblinda
bestigaren. Klippväggar bli då också
slippriga, varigenom bestigningen i alla
avseenden försvåras. I Sverige och
Norge kan en fjällstorm vara under
flera dygn. Bergbestigaren måste
därför ständigt ha uppmärksamheten
riktad på väderleken och dess skiftningar.
->Fjällsport, ->Väderleksförutsägelser.
Snöskred.
Snöskred eller laviner äro icke så vanliga
i Sveriges som i utlandets fjäll men utgöra,
när de inträffa, en dödlig fara för
bergbestigaren.
Man har numera mycket noga studerat
uppkomsten av snöskred, men de
omständigheter, som härvid inverka, äro så många och
växlande, att även den mest erfarne kan
råka ut för ett snöskred, när han minst
väntar det.
Som allmän regel gäller, att ju färskare
och tjockare ett snölager är, dess lättare
skrider det utför en sluttning, varvid
givetvis dennas branthet även inverkar. Under
de tre närmaste dagarna efter ett snöfall
är risken störst och särskilt under de första
24 timmarna. Framför allt är faran stor, när
det börjar klarna upp efter ett snöfall.
I en lutning av 50° kan redan ett snölager
av endast 5 cm tjocklek glida utför.
Motsvarande tjocklek för 35° är 15 cm och för
25° 40—50 cm.
Underlagets beskaffenhet har emellertid
också stor betydelse. Ju glattare detta är,
desto lättare uppstå snöskred, t. ex. på
underliggande jämn skarsnö. Snö, som faller
vid temperaturer över fryspunkten, klibbar
fast vid underlaget, så att glidning hindras.
Detta förekommer dock sällan på större
höjder och under vintern.
Allt, som kan rubba snöns jämvikt, t. ex.
ett skidspår, som skär av ett snöfält efter
en känslig linje, innebär en fara för skred.
Om starkare snöfall (vid temperatur under
fryspunkten) förekommit på dylika, mera
utsatta platser, bör man icke företaga några
bestigningar förrän 24 timmar efter det
snöandet upphört, särskilt om snön har fallit
i lugnt väder.
För att undvika snöskred bör man
företrädesvis söka följa bergkammar,
som, bortsett från överhängande
drivor, äro fullkomligt trygga.
Brantare snöfält böra följas i en
av kanterna och närmast den kant,
som är mest utsatt för vind. Man bör
även söka gå så rakt uppåt som
möjligt. Om man är tvungen att passera
tvärsöver ett brant snöfält, där ett
snöskred kan befaras, bör man passera
en och en i sänder med ett mellanrum
av 20 till 100 m. Rep mellan
deltagarna bör såvitt möjligt icke
användas. Fasta skidbindningar böra lossas,
helst böra skidorna tagas på axeln.
Räddningsåtgärder vid snöskred.
Om ett snöskred skulle inträffa och
rycka med sig en eller flera av
deltagarna, måste dessa med uppbjudande
av alla sina krafter söka komma över
till en av skredets kanter, innan detta
hunnit få för stark fart. Skulle detta
ej lyckas, måste man söka hålla sig på
skredets yta genom att röra sig såsom
vid simning. Bäst är att ligga på ryggen
och kravla med armar och ben. Om
man det oaktat skulle begravas i snön,
måste man genom att hålla armar och
händer över ansiktet och bröstet söka
skaffa sig så stort luftutrymme som
möjligt, så att man icke kvävs, när
snön packar sig vid skredets
avstannande. Består detta av lös, mjölfin snö,
måste man under glidningen utför även
hålla en hand för mun och näsa, enär
snöstoftet virvlar så tätt, att det
intränger i svalg och lungor och kan
kväva sitt offer.
Den eller de av deltagarna, som
lyckats undgå skredet, böra från den
punkt, där de befinna sig, noga
iakttaga dess gång och söka fastställa dels
den punkt, där kamraten greps av
skredet, dels den punkt, där han
försvunnit. Sedan skredet avstannat,
utmärker en av kamraterna dessa två
punkter med ledning av tecken från
de kvarstannande deltagarna. Endast
761
784
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
