Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bordtennis - Hur spelet tillgår, av C. Linde och G. Ollén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BORDTENNIS
Bild 2. Vanlig racketfattning vid
backhandslag. Lång- och pekfinger vila på
racket-bladets framåtvända sida, tummen på den
mot spelaren vända sidan.
och får sin snärt genom en samtidig
rörelse av handloven. I serven står
spelaren vanligen i forehandställning med
bollen i vänster hand. I det ögonblick
slaget träffar bollen, släppes denna.
Detta måste enligt reglerna ske utanför
bordytan. Bollen bör träffa denna 30—
40 cm från kortsidan i spetsig vinkel,
så att den går tätt över nätet.
Skruvbollarna kunna slås antingen
som chop (överskruv) eller med topspin
(underskruv). Vid en chop föres
rac-keten vid själva slaget uppifrån-nedåt,
varigenom bollen bringas att rotera i
motsatt riktning mot luftbanan. Denna
blir därigenom kortare och studsen
högre. Vid topspin föres racketen
ned-ifrån-uppåt, varigenom bollen bringas
att rotera i slagriktningen, går
snabbare och får lägre studs. c.L.
Bild 3. Vanlig racketfattning vid forehandslag.
935
Taktik.
En tydlig skillnad mellan lawntennis
och bordtennis är, att man i det senare
spelet så gott som alltid kan särskilja
en angripande och en försvarande part,
medan i tennis båda spelarna kunna
spela offensivt samtidigt. Detta senare
är så gott som omöjligt i bordtennis
på grund av den lilla spelytan och den
korta bollbanan, som gör hårda
kontra-slag synnerligen svåra och mestadels
hasardartade. Spelare av klass behärska
i regel såväl defensiv- (»plockningen»)
som offensivspelet, varvid den spelare
i regel vinner, som förmår att genom
ett mjukt, liksom glidande fotarbete
bäst behärska övergången från försvar
till angrepp och tvärtom.
En angripare kan i taktiskt
hänseende gå till väga på olika sätt. Ett är att
genom variation av slagens hårdhet,
höjd, skruv och placering söka
utmanövrera motståndaren för att genom en
dödande drive mot den av försvararen
icke täckta delen av spelplanen
avgöra bollen. En annan metod är att
genom en hård drive tvinga
motståndaren kanske 10 m bort från bordet och
omedelbart låta driven följas av en
mycket kort boll, som bara »droppar»
över nätet. Denna senare taktik är
kanske den mest utnyttjade och blir,
om den icke lämnar omedelbart
resultat, dock i längden mycket
påfrestande för den försvarandes kondition.
En god spelare måste från en plats
många meter från bordet med ett par
mjuka språng och en stark tänj ning
av kroppen kunna nå en kort
stoppboll och även slå den tillbaka med en
snärtig forehand- eller backhanddrive.
Det är bl. a. det glidande fotarbetet,
som utmärker storspelaren och gör,
att han hinner även de mest
blixtsnabba, till synes fullständigt otagbara
bollar.
För en spelare, som ligger på
defen-siven, gäller det ur taktisk synpunkt
ofta att genom så stark underskruv
som möjligt få motståndaren att slå
sina drives i nät. Den 1937 införda
936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
