Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boxning - Boxningens historia - Forntiden, av professor Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOXNING
Den äldsta framställningen av en
verklig match finns på en skärva från
en mykensk vas,
daterad omkr. 1100
f. Kr. och funnen
på Cypern (bild 2).
Bild 1. En omkr.
3 500 år gammal
boxningsbild. (Avbildning på ett kärl av
tälj sten från Hagia
Triada på Kreta.)
Bild 2. Den äldsta
bild av en
boxningsmatch, som finns
bevarad, över 3 000 år
gammal. (Vasbild
från Cypern.)
Detta fruktansvärda vapen
förstärktes under den romerska tiden genom
Bild 4. a »Hårda remmar», från omkr. 100
f. Kr. b Caestus: läderhylsa med
metallspetsar (200-talet e.Kr.).
Boxhandskens föregångare.
Hos Homeros, vars skildringar delvis
gå tillbaka till den mykenska tiden
(1600—1100 f. Kr.), beskrives fullt
utvecklad boxning. Händerna lindades med
remmar av rå
eller beredd oxhud.
Att döma av
vasbilder från
400-talet f. Kr. voro
dessa s. k.
mjuka remmar 3—
3^2 m långa och
lindades om de
fyra fingrarna samt
ett stycke över
handleden;
fingerspetsarna och
tummarna
lämnades fria (bild 3).
Fram på 300-talet ersattes de av
»hårda remmar», ett slags boxhandske,
som bildades av tjocka remsor, vilka
gingo upp över underarmen och
omlindades med starka och styva
läderremmar.
Statyer från hellenistisk tid (323—31
f. Kr.) visa en förbättring av denna
typ: en handske, som strax under
armbågen slutar med en ullig krage;
fingerändarna äro fria och fingrarnas
övre delar omgivna av en tjock
läder-ring, fäst med remmar (bild 4 a).
påsättning av metallstycken (romerska
caestus), som ofta voro försedda med
två spetsar (bild 4 b).
Hur en grekisk boxningsmatch skiljer sig
från en modern.
Vid en grekisk boxningsmatch var
platsen icke inhägnad, inga pauser
förekommo, och klassificering efter vikt
saknades helt och hållet. Frånvaron av
viktklasser bidrog jämte förstärkningen
av boxhandskarna att brutalisera
boxningen. Om den ene av parterna
störtade till marken, var det icke
förbjudet för den andre att slå honom.
Matchen fortsatte, tills den ene erkände
sig besegrad genom att hålla upp ena
handen.
Den boxning, som ingick i pankration
(->Allkamp), var av ett helt annat slag,
bl. a. voro händerna obetäckta.
Grekisk boxningsstil.
Raka vänstern stod högt i kurs.
Den grekiska stilen var friare än den
moderna, åtminstone än den engelska.
Dess bästa period var 600- och
500-talen f. Kr., från vilka århundraden
talrika vasbilder finnas, som lämna
värdefulla upplysningar.
Vid matchens början står boxaren upprätt
med lyft huvud, vänstra foten framför den
högra och denna ibland i rät vinkel mot den
vänstra. Vänstra armen är nästan rakt
utsträckt, den högra tillbakadragen vanligen i
höjd med skuldran, beredd till slag (bild 5).
Bild 3. »Mjuka
remmar». Vasbild från
omkr. 520 f. Kr., som
visar en boxare i färd
med att linda sin hand.
983
1036
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
