- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 1. A-Brännboll /
1169-1170

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brottning - Fri stil, av R. Oksa och A. Lidström - Tävlingsregler - Träning - Brottningens värde som kroppsövning, av professor E. Sjövall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BROTTNIN G

Förbjudna grepp.

Brottarna kunna taga grepp var och hur
de vilja, endast de iakttaga att icke fatta i
hår, öron, könsorgan och dräkt eller nypa
motståndaren. Vridning av fingrar och tår
är förbjudet, likaså att slå, sparka, strypa,
stöta eller i allm. taga grepp, som äro
farliga till liv och lem och som avse att martera
motståndaren eller vålla honom sådan smärta,
att han måste ge upp kampen.

Förbjudna äro dubbelnelson, strypgrepp,
grepp om halsen med ena eller båda
armarna i st. f. om huvudet för att utföra ett
kast, flygande mara med insidan av
motståndarens hand vriden uppåt, huvud- och
bålsax, hammerlock. Vid lyft från stående
bakifrån måste den anfallandes ena knä
beröra mattan, innan motståndarens överliv
berör denna. Kastet skall alltid utföras åt
sidan.

En brygga får ej brytas genom att
motståndaren lyftes och sedan våldsamt kastas
tillbaka; vidare får den ej pressas i riktning
mot huvudet.

Armbåge eller knä får ej tryckas in i
motståndarens underliv och måge.

TRÄNING.

Vad som sagts om träning för
brottning i grekisk-romersk stil gäller även
för fri stil. Dock bör man här särskilt
vinnlägga sig om ett snabbt fotarbete.
Då anfallen ofta bli hastiga och
ryckiga och motståndarna i stående stå
längre ifrån varandra än i
grekiskromersk stil, kan skuggbrottning
särskilt anbefallas. Man gör därvid snabba
attacker mot en låtsad motståndares
ben eller överkropp. Även
rephoppning, startövningar och sprinterlopp
äro nyttiga för ökande av snabbheten.
Åt denna måste över huvud taget ägnas
stor plats i träningen.

Däremot behöver fribrottaren icke
träna nacken i samma utsträckning
som en grekisk-romersk brottare, då
brygga förekommer relativt sällan i fri
stil. Oksa; Lid.

BROTTNINGENS VÄRDE SOM KROPPSÖVNING.

Brottning en påfrestande idrott.

I brottning övas så gott som alla
kroppens muskler men —
särskilt på grund av det myckna
användandet av brygga och kast bakåt —
ojämförligt mest nack-, hals-,
rygg-och axelmusklerna (se Anatomi, pl. 5).

Även skelettet och dess
förbindelser i dessa delar, särskilt
halskotpelaren, utsättas för en stark påfrestning.

De nämnda delarna av kroppen måste
därför omsorgsfullt tränas och detta
även av det skälet, att man härigenom
får den bästa garantien mot skador
på huvudet och i synnerhet
halskotpelaren, vilka skador t. o. m. kunna
leda till döden (se nedan).

Brottningen ställer vidare stora krav
på de inre organen, främst hjärtat
och andningsapparaten. Den fordrar
ofta maximal ansträngning icke endast
för ett ögonblick utan stundom även
av längre varaktighet. Vid många
grepp, brytningar och pressningar
»håller man andan». Detta gör man
omedvetet för att bröstkorgen skall bli

fast och orörlig och därigenom ge
rörelsemusklerna ett bättre stöd. Denna
hämning av andningen vid maximal
ansträngning verkar mindre gynnsamt
på hjärta och blodomlopp och bör helst
aldrig vara för länge.

Brottningen skärper
uppmärksamheten och framkallar snabbare
muskelreaktioner. Brottaren ställes ofta inför
olika möjligheter, då det gäller att
besluta och handla snabbt. Omdöme,
beslutsamhet och handlingskraft
uppövas därför genom denna idrott.

Tävlingsbrottning — en sport endast
för vuxna män.

Rätt tillämpad, är brottning en
utmärkt sport som både motion och
tävling. På grund av sin krävande
natur passar den endast fullt utvuxna
män. Såsom tävling bör den endast
undantagsvis (vid särskilt gott
allmäntillstånd och oklanderlig
hjärtverksamhet) utövas efter fyllda 35 år men väl
som motion, om försiktighet iakttages
och det allmänna välbefinnandet icke
lider därav.

1181

193

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/1/0693.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free