Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bågskytte - Bågskyttesportens historia - Bågskjutning i forntiden, av intendent G. Lugn - Bågskjutning i Grekland, av professor M. P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÅGSKYTTE
Bild 3. Amenofis II som mästerskytt. Från sin stridsvagn
genomborrar han en kopparplatta (underst t. h.), som
enligt inskriften var 3 finger tjock, så att pilspetsarna
trängde ut 3 handsbredder på baksidan. Huruvida de 17
pilspetsar, som sitta fast i stolpen (överst t. h.), ha skjutits
av konungen framgår ej av texten. Amenofis hade
säkerligen en körsven på vagnen, men denne har utelämnats på
bilden, då en egyptisk regel föreskrev, att en man av
folket ej fick avbildas tillsammans med konungen. —
Relief av granit, funnen i ett tempel i Karnak.
Utom de många bilder och texter,
som visa bågens användning som
krigs- och jaktvapen, äro även ett
flertal framställningar av övningar i
båg-skjutning bevarade. Intressantast av
dessa äro otvivelaktigt de, som gälla
Amenofis II.
En minnestavla över Amenofis skildrar
denne som en stor sportsman, vars båge
ingen kunde stränga, och berättar, att han
själv prövade 300 bågar i följd genom att
stränga dem samt därefter visade sin
färdighet i bågskjutning. Han lät därvid på
20 alnars avstånd från varandra utplacera 4
måltavlor av asiatisk koppar, en handsbredd
tjocka. Sedan for han på sin vagn förbi
tavlorna och avsköt mot var och en en pil, som
trängde igenom tavlan och blev sittande.
En pil gick helt igenom och föll ned bakom
tavlan.
Beträffande bågskjutningens teknik
vet man, att egypterna spände bågen
till örat, vilket tyckes vara den hos
Främre Orientens folk vanliga
metoden. G-d L-n.
Bågskjutning i Grekland.
En skildring av en tävlan i
bågskjutning förekommer i Homeros’ Iliad, 23.
boken. Den var en av de
många idrottstävlingar, som
Achilleus föranstaltade till
ära för sin döde vän
Pa-troklos vid hans
begravning.
En hög mast restes, vid
vars topp en duva var
fastbunden med ett långt
snöre. Den som träffade
duvan erhöll första priset,
den som sköt av snöret
det andra. Tävlingen var
alltså av samma art som
den »fågelskjutning», som
anordnades av gillena i
städerna under slutet av
medeltiden och början av
den nyare tiden och som i
något förändrad form ännu
lever kvar i
Nordfrankrike och Belgien.
Den ene av de båda
konkurrenterna vid Patroklos’
begravning sköt av snöret just vid
duvans fot, den andre överträffade honom
genom att skjuta ned duvan i hennes flykt
mot skyn.
Då bågskyttarna under den klassiska
tiden förlorade sin betydelse i fält, där
det tungt rustade infanteriet
dominerade, försvann bågskjutningen också
ur idrottstävlingarna och nämnes icke
under denna tid. Att den efter
Alexander den stores tid åter dyker upp i
ungdomens utbildning och i förteckningar
på segrare i tävlingar torde
sammanhänga därmed, att lättbeväpnade
trupper åter fått större militär betydelse.
Bild 4. Grekiskt fågelskytte. Efter en antik
vasbild.
83
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
