Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bågskytte - Bågskyttesportens historia - Det moderna bågskyttets uppkomst och utveckling, av R. Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÅGSKYTTE
sta delen av gillena
tillhör ett 1911 grundat
förbund, Fédération des
Com-pagnies d’Arc de France.
De stora tävlingarna,
Con-cours Généraux och
Bou-quets Provinciaux, vilka
samla 1 500 till 3 000
deltagare och pågå i flera
veckor, äro verkliga folkfester.
Fransk målskjutning.
I mellersta Frankrike och
delvis även i norra
Frankrike och Belgien skjuter
man på vanligt sätt mot
tavla, ehuru endast på
korta distanser (50 meter
i mellersta Frankrike och
28—35 m i norra
Frankrike och Belgien). Man
skjuter omväxlande i två
riktningar på en bana,
Jar-din des Archers, omgiven
av häckar och med två eller flera
båg-formade skärmar, som hindra förlupna
pilar att träffa åskådare.
»Tuppskytte.»
Ehuru denna tävlingsform även
bedrives i norra Frankrike och Belgien,
överträffas den dock där i popularitet
av det urgamla tupp- eller
stångskyt-tet, tir à la perche. Av Belgiens
310 föreningar kort före
världskriget ägnade sig
sålunda 243 uteslutande åt
tuppskjutning.
Tuppskytte tillgår så, att
skytten med ena foten mot
en 30 m hög stång söker
skjuta ned med fjädrar
prydda »fåglar» av trä,
som äro placerade i toppen
av stången. Den högst upp
kallas coq, tupp, de övriga,
som äro placerade på
en eller flera tvärslåar,
oiseaux, fåglar. Stången är
gjord så, att den kan
svängas ned av en man.
Bild 9. Typisk fransk skjutbana, tillhörande Compagnie
Saint-Pierre-Montmartre i norra delen av Paris. T. v. i
förgrunden markeringstavlor, t. h. en inbyggd kikare, som
tillåter skytten att genast fastställa resultatet. På båda
sidor av banan äro skärmar uppställda för att uppfånga
förlupna pilar. T. v. skymtar en helt täckt bana.
För att förhindra att nedfallande pilar
skada åskådare och tävlande finnas
särskilda skjul för dessa, varjämte
pilar med järnspets äro förbjudna.
Denna gamla tävlingsform är
synnerligen populär och de pris, som utdelas
för varje nedskjuten fågel, mycket
höga.
Prissummorna uppgingo vid en tävling
1892 i den lilla staden Antoing i närheten av
Bild 10. Bågskjutning i Ladies’ Club for Outdoor Sports
i ett läger i närheten av New York 1877.
113 93
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
