Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bågskytte - Bågskyttesportens historia - Internationellt samarbete, av major S. von Hofsten - Bågskyttet i Norden - Äldre tider, av fil. kand. Å. Svahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÅGSKYTTE
Internationellt samarbete.
Den starka egenart, som präglat
båg-skyttet i föregångsländerna, har gjort,
att ett internationellt samarbete först
sent kommit till stånd.
De första internationella tävlingarna ägde
rum i början av 1900-talet mellan engelska
och franska bågskyttar, och under samma
tid förekommo även matcher mellan
fransmän och belgier. Likaså förekom en tävling
i bågskjutning vid OS i Paris 1900. I S:t
Louis 1904 förekom bågskytte i samband
med OS:s tävlingar, men endast amerikaner
deltogo. Senare har bågskytte stått på det
olympiska programmet två gånger, i London
1908 och i Antwerpen 1920.
Först 1931 bildades på polskt initiativ
ett internationellt förbund, Fédération
Internationale de Tir à l’Arc, som
uppdrar åt olika länder att anordna årliga
VM. Anslutna länder äro Belgien,
Egypten, England, Frankrike, Holland,
Norge, Polen, Schweiz, Sverige,
Tjeckoslovakien och U. S. A. S. v. H.
Bågskyttet i Norden.
Äldre tider.
Talrika fynd av pilspetsar visa, att
bågskjutning bedrevs i Norden redan
under stenåldern.
Att färdighet i bågskjutning varit
högt uppskattad under forntiden och
medeltiden framgår av flera källor. I
äldre Västgötalagen t. ex. heter det om
konung Stenkil (d. omkr. 1130), att
»han var en kraftig och skicklig
bågskytt, varom än
vittna hans
skott-märken i Levene».
»Skottmärkena» i
Levene (i
Västergötland) utgjordes
av tre stenar, av
vilka tyvärr blott
en återstår, varför
konung Stenkils
rekord ej kan mätas.
Ej endast som
krigisk utan även
som fredlig idrott
var bågskyttet omtyckt. I den norska
medeltidsskriften »Konungaspegeln»
(tillkommen sannolikt vid mitten av
1200-talet) heter det nämligen bl. a.:
»En god och trevlig idrott är att med
sin båge gå till målskjutning
tillsammans med andra män.»
Därvid placerade man en skiva eller
måltavla, skotspdnn, på en brant backe,
skot-bakki. Att träffa tavlans mittpunkt var
mästerskottet, jraegöarskot.
Den viktigaste ungdomsidrotten under
1500-talet.
Även den svenske ärkebiskopen
Olaus Magnus lämnar i sitt berömda
verk om nordborna (tryckt 1555) flera
uppgifter, som tydligt visa, att
båg-skjutningen utövades sportmässigt.
Han skriver bl. a., att »göterna städse
haft för sed att utbilda sina ynglingar i
allehanda idrotter. Sålunda»,
fortsätter han, »få de flitigt öva sig i
bågskjutning, var och en efter sin ålders
förmåga. Härvid går man så strängt
till väga, att man ej ens låter pojkarna
få sitt bröd, med mindre de först med
pilen träffat målet, som den nitiske
handledaren uppställt. Man kan
också», försäkrar han, »finna pojkar, som
knappt lämnat det tolfte året bakom
sig men ändå äro så skickliga
bågskyttar, att de även på långt håll kunna
efter behag träffa huvud, bröst eller
fot på den minsta fågel.»
Olaus Magnus omtalar även, att det hos
nordborna »liksom hos otaliga andra folk
är en allmän sed, att under försommaren
alla skyttar, såväl från stad som land, på
fridagar eller festdagar samlas på en slätt,
som är särskilt iordningställd för detta
ändamål, för att där inför allas ögon visa sin
färdighet i allt slags skytte». Både bågar,
armborst och metallbössor fingo användas,
och tävlingen bestod i att »med pilar eller
klot träffa vissa på släta marken uppsatta
mål». »Efter tävlingens slut», skriver Olaus
Magnus vidare, »brukar överheten gunstigt
tilldela den skickligaste en ansenlig
belöning och därjämte bevilja honom någon
särskild företrädesrätt, så att han för
framtiden får en plats bland de yppersta
medborgarna.»
När bågen förlorade sin betydelse
som krigs- och jaktvapen, upphörde
även tävlingarna i målskjutning, och
under 1600-talet synes åtminstone
allmogen helt ha glömt konsten att skjuta
med båge. I varje fall finnes under
Bågskytt, avbildad
på en hällristning
från bronsåldern.
Bohuslän.
97
4—NFS. II
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
