Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bågskytte - Modernt bågskytte - Bågskyttematerielen, av flygdirektör H. Kjellson - Bågskjutningens teknik, av H. Kjellson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÅGSKYTTE
Kogret är av skinn eller smärting och
bäres vid högra sidan i ett bälte.
Tofsen, som är fäst vid bältet, är av
ullgarn och användes att torka av pilarna.
Vissa klubbar ha sin särskilda färg på
tofsen.
T a b kallas fingerskyddet av läder, som
trades på pekfingret och ringfingret. Ofta
användes i stället handske.
Mätstickan, som användes för att få
en god riktpunkt, är ett omkr. 20 cm långt
trästycke med ett graderingsstreck för
tavel-centrum samt streck för olika skjutavstånd
(se sp. 107).
Måltavlan.
Måltavlan är av halm med en ringad duk
på framytan. Vid långhållsskjutningar (90,
70, 60 och 50 m) och vid York round,
American round samt Columbia round har duken
122 cm diameter, med 5 ringar. Centrum är
målat i guld och har värdesiffra 9, därpå
följer röd ring med värde 7, blå med 5,
svart med 3 och vit med 1.
Vid korthållsskjutningar användes på 50
m samma duk men med varje fält delat
mitt-itu av en smal, svart rand och med värdena
10, 9, 8 etc. till 1. Vid skjutning på 35 m
användes liknande tavla med 80 cm diameter.
Vid 25 m användes en vit papptavla med
svarta ringar. Den är 45 cm i diameter med
centrum 5 cm brett och med värde 6, därpå
följa 5 ringar om 4 cm bredd med värde 5—1.
Tavelstället utgöres av 3 träben av omkr.
2 m längd. De två främre benen ha
bärjärn för tavlan, och det tredje fälles bakåt,
så att tavlan får en svagt bakåtlutad
ställning. Tavelcentrum skall vara 122 cm över
marken.
Materielvården.
Träbågar liksom pilar böra förvaras på
lagom torr plats, så att de ej bli uttorkade
och spröda. Vid regn skola de snarast
torkas av, så att fukten ej orsakar skevhet.
Stålbågar böra oljas till skydd mot rost.
Strängen bör ägnas särskild omsorg.
Öglorna måste ofta tillses, och om skydds-
lindningen är skadad, skall den genast
förnyas — detta är särskilt viktigt med
stålsträngar. Strängen bör ofta vaxas och
undersökas före varje skjutning. Bågen skall
alltid förvaras avsträngad och upphängd i
strängbandet.
Bild 16. Siktlinje (med användande av
pilspetsen) och pilbana. Överst: På kortare
avstånd (R riktmärke på marken). Nederst:
Vid »klart mål». På båda bilderna är pilens
utgångsriktning utdragen, under det att pilens
bana markeras med prickad linje.
Bågskjutningens teknik.
Bågens strängande.
Vid strängandet fattar man bågens
handtag med höger hand, stöder bågens
nedre del mot högra fotens insida,
lägger vänstra handens tumberg mot övre
båglemmen och fattar övre strängöglan
med tumme och pekfinger. Vänstra
handen pressas mot båglemmen
samtidigt som man drar båghandtaget åt
sig med höger hand. Bågen böjes, och
man skjuter strängöglan uppåt med
vänster hand, tills den glider in i
strängskåran. Avsträngning sker i
motsatt ordning.
Skjutställning, dragning och pilens
avskjutande.
Vid skjutningen står man med
kroppen vinkelrätt mot skjutriktningen,
vänstra sidan vänd mot målet och
Bild 17. Siktlinje (med användande av pilspetsen) och pilbana vid skjutning på längre håll
än avståndet för »klart mål».
113
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
