- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 2. Bröstsim-Flugfiske /
107-108

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bågskytte - Modernt bågskytte - Bågskjutningens teknik, av H. Kjellson - Träning, av H. Kjellson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BÅGSKYTTE

hälarna något åtskilda. Kroppstyngden
bör vila något mer på främre foten.
Vänstra handens grepp om handtaget
skall vara fast, så att ingen
efterjuste-ring behöves. Med pilen riktad snett
nedåt fattar man med höger hand om
strängen, så att nocken kommer mellan
pek- och långfinger och strängen vilar
på yttersta leden av pek-, lång- och
ringfinger. Fingrarna få icke knipa
hårt om pilen, och denna skall vid
handtaget stödja såväl mot handen som
mot bågen.

Innan bågen höjes till skjutläge, bör
man göra en kort paus, varunder man
bedömer vindens styrka och riktning,
tar märke på tavlan och observerar
riktmärket. Under höjningens senare
del drages bågen med en bestämd
rörelse, och höger hand förankras med
tummen vilande mot käkbenets
underkant. Huvudet hålles något framåtböjt,
så att näsan lätt berör strängen.

Bild 18. Vid
skjutning pà kortare
avstånd riktar man
antingen med
pilspetsen mot ett med
mätsticka uttaget
riktmärke på
marken (a) eller genom
att låta ett märke
på bågen (b)
sammanfalla med
tavel-centrum.

113

Skottet lossas
genom att skytten
utan ryck låter
strängen glida av
fingrarna. Han
behåller därefter sin
ställning och följer
pilen med blicken,
tills den nått målet.

Siktningen.

Under det att pilens avvikning i
horisontalplanet är mycket obetydlig,
beskriver den i vertikalplanet en starkt
böjd, parabelformad kurva, som i
allmänhet omöjliggör direkt siktning.

Endast på ett avstånd, som i
allmänhet ligger på 50—90 m, kan skytten
sikta direkt, har »klart mål», d. v. s.
pilen träffar, om ögat, pilspetsen och
måltavlans mitt ligga i en linje (bild 16).

På kortare avstånd måste man för
att träffa välja ett riktmärke på marken
eller eventuellt använda ett flyttbart
märke på bågens övre lem (bild 18).
För att bestämma riktpunkt på marken
kan man med fördel använda en
mätsticka (bild 19), som graderats efter
f örsöksskj utningar.

Vid skjutning på längre håll än
avståndet för klart mål måste man ge
pilen så stark elevation, att den pekar
upp mot himlen, och kan därför endast
i undantagsfall i en trädtopp eller
dylikt få en fast riktpunkt (bild 20). Ej
heller kan man använda siktmärke på
bågen, ty detta skulle behöva placeras
på underlemmen och sålunda skymmas
av handen. Man har då olika metoder
att välja. Ändamålsenligast torde vara
att anbringa en svart ring på pilen på
lämpligt avstånd från spetsen och vid
siktningen med båda ögonen öppna
bringa denna ring i måltavlans
centrum. Använder man knut på strängen,
kan man i stället skjuta upp denna,
varigenom pilen, då knuten bringas i
höjd med läpparna, får den erforderliga
elevationen.

Träning.

Innan armarnas »skjutmuskler» och
högra handens fingrar vunnit
erforderlig styrka, bör man använda en svag
båge. Börjar man med för stark båge,
blir stilen lätt felaktig, och inarbetade
stilfel äro svåra att bli av med.

Träningen bör alltid börjas på korta
avstånd. Först sedan man vunnit full
säkerhet, övergår man till skjutning på
70 och 90 m, vilken fordrar en helt
annan siktteknik.

108

Bild 19. Med
mät-stickan uppsökes på
marken en lämplig
riktpunkt, som
svarar mot avståndet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:17:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/2/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free