Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Camping, av redaktör Nils Horney - Campingens historia - Camping i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CAMPING
När camping började i Sverige.
I Sverige infördes ordet camping som
beteckning för lägerliv först på
1920-talet, men långt tidigare hade
fjällvandrare och långfärdskanotister
börjat använda sig av tält. Under
årtiondena före och omkring sekelskiftet hade
emellertid lägerlivet endast ett fåtal
utövare, vilka höllo till i den verkliga
obygden långt bort från städerna.
Samtidigt förekom dock på enstaka
platser i de större städernas
omgivningar camping som en billig form av
sommarnöje. Så brukade t. ex. i
Stockholm en del på Kungsholmen boende
arbetare, de flesta anställda vid
Bolinders verkstäder, på lördagskvällarna
med sina familjer ro ut till Kersö, Lovö
och andra öar i Mälaren, där de
tillbringade natten i hemmagjorda tält.
Scoutrörelsens införande omkring
1910 stimulerade även i Sverige
kraftigt intresset för lägerliv.
Scoutorganisationerna anordnade fasta läger,
bl. a. på Djurgården vid Olympiska
Spelen i Stockholm 1912 och vid
Limhamn under Baltiska utställningen i
Malmö 1914. Samtidigt började äldre
scouter idka lägerliv under mer
sportmässiga former.
Den under världskriget inträdande
bristen på förnödenheter av alla slag
begränsade dock t. v. lägerlivets
utvecklingsmöjligheter. Bland de
grupper av f. d. scouter, som bedrevo
sportmässigt lägerliv, bildades 1919 den
första och alltjämt existerande
campingklubben, Lägereldsklubben i
Stockholm, efter mönster av den
amerikanska Camp Fire Club. 1937 bildades i
Stockholm på initiativ av Motormännens
Riksförbund, K. A. K., Skidfrämjandet
och Cykelfrämjandet SvenskaCa
m-pingfrämjandet med ändamål att
främja campingrörelsen i Sverige, verka
för campingkultur, anordnande av
campingplatser m. m.
Camping blir populär i Sverige.
Den moderna campingrörelsen i
Sverige kan sägas ha slagit igenom åren
närmast före 1930. Det var främst
cyklister och de, som utnyttjade de
många genom busstrafiken nyskapade
kommunikationslederna, vilka blevo
intresserade. En annan stor kategori
bestod av de många familjer, som under
den ekonomiska högkonjunkturen dessa
år köpte bil eller motorbåt och
samtidigt skaffade sig en stundom mycket
vidlyftig, dyrbar och ofta opraktisk
tältutrustning i förhoppning att
därigenom bättre kunna utnyttja sitt
nyförvärvade motorfordon för rekreation.
Gemensamt för flertalet av dessa
campingentusiaster, till större delen
stadsbor, var bristen på praktisk
erfarenhet av lägerliv. Ofta saknade de
även förståelse för naturskyddets krav
och för den enskilde markägarens
rättmätiga intressen. Tillgången på för
tältning lämpliga områden, vilkas ägare
ville upplåta dem för ändamålet, var
särskilt i närheten av de större städerna
otillräcklig. På de platser, som voro
tillgängliga för tältning, rådde därför
trängsel och ofta nog mindre god
ordning. Campingrörelsen blev därför snart
utsatt för en häftig, stundom
överdriven men i stort sett berättigad kritik.
För att söka länka campingrörelsen
in på sunda banor tillsatte
Turistföreningen 1928 en lägerlivsnämnd, som
bl. a. började en kraftig propaganda
för »tältvett». Föreningen har även
organiserat ett system av tältplatser
längs huvudvägarna, särskilt i södra
och mellersta Sverige (uppgifter om
dessa finnas samlade i broschyren
»Svenska Tältplatser»), samt har även
sökt förmå städer, större samhällen
samt bad- och turistorter att ordna
tältplatser för lokala behov. Med
undantag av Stockholm och ett fåtal
mindre städer har likväl hittills från det
allmännas sida visats föga förståelse
för campingens betydelse. Vid
bad-och turistorter finnas dock flerstädes
avgränsade campingplatser.
Ett bakslag.
Som en följd av campingrörelsens
alltför hastiga tillväxt och de därav
161
6—NFS. II
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
