- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 2. Bröstsim-Flugfiske /
175-176

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Camping, av redaktör Nils Horney - Lägret - Tillfälliga läger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CAMPING

tagas, som underlätta campinglivet (se
bild 12) och syfta till ordning och
snygghet. — Glöm ej, att ett tält skall
vädras ordentligt!

»Eldmakeriet» är en konst.

Det är en verklig konst att välja
eldplats och ved, bygga eldstad och göra
upp eld — en konst, som man endast
fullt kan lära genom långvarig övning.

Bild 13. Vid vindstilla kan man göra upp
eld direkt på marken. Med klykpinnen kan
kokkärlet lätt höjas och sänkas.

Att göra upp en eld utomhus är ofta
förenat med risk. Elden kan lätt sprida sig
genom kringflygande gnistor och flagor,
särskilt i därför lämplig mark, såsom torr
moss-och torvmark. Elden kan även äta sig fram
längs rötter o. d. som i stubintråd. Den kan
ligga och pyra länge för att vid hård vind
slå ut i full låga. Det är därför ej
tillräckligt att trampa på elden, utan denna bör
ordentligt begjutas med vatten.

Eldplats skall helst väljas nära vatten
på berg eller fuktig jord, ej i
mossmark och ej nära barrträd. Den skall
vara lagom vindskyddad, d. v. s. ej ge
helt lä åt elden utan lagom drag. För
att få en god eld behöver man nämligen
två saker: drag och torr ved.

För matlagning är det enklast att
söka upp en naturlig eldstad i
klippskrevor, mellan stenar eller, om det ej
blåser, direkt på jorden (se bild 13).
Vid blåst hindras
flammorna att svepa med i lä
av en fotshög vall av sten,
jordtorvor e. d.

Val av ved är ett viktigt
kapitel. Den bästa
tänd-veden är björknäver.
Utmärkt är »töre» eller
»tör-ved», det tjärdoftande
virke man finner i gamla,

t. o. m. murkna tallstubbar. Små
kvistar, som sitta nederst intill
stammen på barrträd, särskilt gran, äro bra
men spraka och sprida gnistor.

De undre döda grenarna på gran
bruka även efter kraftigt regn vara
torra. För övrigt är att märka, att
barrträ brinner bättre än lövträ; att
björk och al ge jämn och varaktig eld
och lämna utmärkta glöd; att alm och
asp lämna dålig ved; att tallkottar ge
god stekeld; att kluven ved brinner
bättre än okluven; att döda grenar, som
ligga på marken, i allmänhet äro
fuktigare än de, som sitta kvar på träden;
att en rå och fuktig gren alltid är tyngre
än en torr.

Hur man tänder en eld.

Sätten att uppgöra eld kunna variera
med hänsyn till tillgängligt bränsle,
vindstyrka samt luftens fuktighetsgrad.
En bunt fina, torrast möjliga stickor,
som gärna resas i form av en kon,
antändes på vindsidan och närmast
marken — under ogynnsamma
förhållanden med hjälp av ett stycke brinnande
papper eller näver. Grövre ved
pålägges efter hand. Försiktighet
iakttages, så att elden ej kväves genom för
mycken grov eller fuktig ved (se bild
14). Vid starkt drag lägges tänd virket
tätare, vid svagt glesare.

Om värmeeld.

Vid kylig väderlek kan ett mindre
tält ganska bra uppvärmas av ett
primuskök, där en sten eller en plåtbit
lagts över lågan. Öppen eld kan
uppgöras i större, pyramidformiga eller
koniska tält, om en ordentlig
rököppning anordnas i taket.

183 175

Bild 14. Så börjar man, när man skall göra upp eld, t. h.
en s. k. reflektoreld, som kan användas vid blåst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:17:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/2/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free