- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 2. Bröstsim-Flugfiske /
201-202

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl - Carl XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CARL XI

till 1914 (utom 1890, då
prins Eugen var ordf.).
Även Jockeyklubben
räknar prinsen bland sina
stiftare; han är sedan 1907
dess ordförande.

Såsom ordförande i
kommittén för olympiska
ryt-tartävlingarna i Stockholm
1912 nedlade prinsen ett
förtjänstfullt arbete. Efter
spelen bildades under
prinsens ledning Svenska
Ridsportens Centralförbund,
där han var ordf. till 1928.
Förbundet har under hans
ordförandeskap samlat
ridsportens alla
organisationer till en enhetlig och
fruktbärande samverkan.

Själv deltog prins Carl ej personligen
i tävlingar, men hans fullblodssto
»Vio-lante» bar på 1890-talet flera gånger
hans blå-vita färger till seger under R.
von Rosen eller H. von Essen, och 1890
var den Sveriges vinstrikaste
kapplöpningshäst. I täten närmast hundarna i
jaktfältet, alltid väl beriden, syntes
däremot prinsen ofta. — Prins Carl var
även en av stiftarna av Svenska
Travsällskapet 1901 (numera Stockholms
Travsällskap) och var dess ordf. 1901
—10. C. C.

Carl XI, Sveriges konung 1660—97,
ryttare, jägare och fäktare (1655—97).

Carl XI var som barn klen och
sjuklig, och det troddes allmänt, att
han inte skulle få leva länge. Tack
vare sport och kroppsövningar
stärktes emellertid hans krafter, så att han
vid sin myndighetsförklaring var en
spänstig och härdad yngling.

»Konungens styrka ligger i
rytteriövningar», skrev en samtida italiensk
diplomat. »Han fäktar bra och rider
bra, men man anmärker, att han är
skickligast i det slag av ridövningar,
vartill mera fordras styrka och
kroppskraft än konst och undervisning. För
övrigt är han okunnig i allting.»

Då Carl blivit konung, lär han en

Prins Carl, främjare av svensk hästsport.

gång ha givit sina lärare en skrapa
med orden: »Av Reutercrantz» —
konungens ridlärare — »har jag lärt rida,
men av er har jag lärt ingenting.»

Carls största nöje var vilda ritter och
jakter. Som ryttare lade han i dagen
en oförvägenhet utan gräns. En gång
red han från Skåne till Västmanland
på tre dagar. Han var stor hästvän, och
några av hans ädlaste springare finnas
förevigade av Ehrenstrahls pensel på
Gripsholms slott.

Där ser man »Brillant», som Carl fick i
present av Ludvig XIV och som bar honom
i slaget vid Lund, sedan »Thotten» skjutits
under honom. Där finnas även bilderna av
»Lille Engländaren», »Blå Tigern» och
»Kort-om», favoriten framför alla andra.

I Upplands och Västmanlands
skogar jagade Carl björn och i
Stockholmstrakten varg och lo, som då ännu
funnos där. Nästan varje år var
konungen på »orr-» eller
»tjäderhanele-ken» i trakten av Kungsör. I Småland
och annorstädes jagade han älg, hjort,
rådjur och vildsvin.

I sina almanackor har konungen
samvetsgrant antecknat sina bedrifter på
jaktstråten. Så berättar han t. ex. 1689: »Den 8
november var jag, min son Carl och prins
Fredrik uppå jakt i Djurgården och
be-kommo 10 vargar i stora Lopkärrsbacken,
men tvenne sluppo.» Man märker den sanne

201

202

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:17:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/2/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free