Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XII, av översten Claes Cederström och redaktör Ivar Arnö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL XII
framför allt på varg och björn. Snart
började Carl tycka det vara fegt att
bruka skjutvapen mot skogens konung.
Han jagade i stället upp björnen med
träpåkar och beväpnade en del av sina
följeslagare med högafflar av trä. När
björnen reste sig till dråpslag mot sin
djärve motståndare, som stod på andra
sidan jaktnätet, stötte denne gaffeln om
hans hals, så att han föll baklänges,
varefter andra skyndade till och bundo
ihop ramarna på honom.
En ryttare av guds nåde.
Fransmannen de la Motray har
vittnat om att han aldrig sett någon sitta så
väl till häst som den svenske kimgen.
Morgonritter på 5—6 mil voro vanliga
under hans många år i fält, och hans
krönikörer berätta ideligen om verkliga
långritter, såsom då han på hösten 1703
»tillsammans med prinsen av
Württem-berg — lille prinsen — och några få
cavallierer red 32 svenska mil på två
dagar».
Carls främsta ryttarprestation är
emellertid hans hemfärd hösten 1714
från Turkiet. Den världsberömda
ritten gick f från Pitestl i Valakiet till
Stralsund — en sträcka på drygt
2 400 km —, men kungen tvingades
mycket mot sin vilja att åka drygt 800
km av dessa i vagn. De återstående
1 550 km eller ungefär sträckan Malmö
-— Stockholm — Skellefteå tillryggalade
han tillsammans med den 20-årige
överstelöjtnanten Otto Fredrik von
Düring till häst på 6 V2 dygn, vilket blir
icke mindre än ungefär 24 mil per
dygn. Om man beräknar, att 6
timmar per dygn avgått för hästbyten,
måltider, tillfälliga raster och en smula
sömn, skulle han ha ridit milen på i
genomsnitt 45 minuter. Det svenska
kavalleriet i våra dagar tillryggalägger
en mil på 50 minuter vid oavbruten
trav, på 70 minuter vid omväxlande
trav och skritt. Tydligen ha Carl
och hans följeslagare varit tvungna att
rida i omväxlande trav och galopp och
detta i 155 mil!
Carl XII, en av sin tids yppersta idrottsmän.
Frågan är, om en modern ryttare
skulle kunna göra om den
prestationen. (Jfr Distansritt, sp. 674—676.)
Blygsammare än Carl XII själv
berättade om sin ritt har väl aldrig en
bragd omtalats. »Iagh gick medh påsten
fort, så att iagh i dagh är hitkommen
till Stralsundh», skrev han till
farmodern.
Carls märkliga ritt har ej något att göra
med hästars uthållighet och
prestationsförmåga, då hästarna sannolikt ombyttes vid
varje poststation, men i så mycket högre
grad med ryttarnas.
Konungen var visserligen inte mer än 32
år, men i någon god kondition lär han
knappast ha varit. Under den långa turkiska
tiden hade han nog ej haft tillfälle till träning,
och under så gott som hela sista året var
han sängliggande. Att döma av porträtt från
den tiden — »iatehundsdagarna», som han
själv brukade säga — hade han även lagt
märkbart på hullet. Vid framkomsten till
Stralsund måste stövlarna, som ej varit av
på länge, skäras upp, och en gammal blessyr
hade skavts och svullnat. I övrigt tycks
han ha varit tämligen oberörd, och efter en
dags sömn var han åter i arbete.
Pioniär för »frisksport».
Även de moderna frisksportarna
kunna se en föregångare i den enkle,
203
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
